Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

105
betrakta det heliga kriget som ett försvarskrig, även om den unga församlingen förekom
reaktionen och även om försvaret i Koranen gäller den rena läran mot de otrogna.
Man kan emellertid inte betrakta islams snabba expansion enbart som en följd av det heliga
kriget. Den starka vikt man lagt vid denna krigiska sida beror naturligtvis först och främst på
den mer eller mindre medvetna önskan att framställa islam i dålig dager. Men den har
dessutom sin grund i oförmågan att se religionen som en del av samhället och i samverkan
med de krafter som skapar samhällets motsättningar. Den politiskt motiverade förföljelsen av
de kristna i romarriket berodde inte på något missförstånd, som man gärna velat se det, utan
på att kristendomen verkligen var en samhällsfara som hotade det bestående. Likaledes var
islam en samhällsfara och i det löst organiserade arabiska samfundet med dess ekonomiska
expansion, besatt den enhetligt organiserade islamska församlingen en revolutionerande
styrka. Ersättandet av den hämmande släktideologin med solidariteten med islam och umma,
församlingen, innebar helt nya möjligheter till social, politisk och ekonomisk samverkan.
Efter den första vågen av strider för islams sak ger sig stam efter stam och område efter
område under det nya samfundet och efter några få år var hela Arabien enat under islam. Åtta
år efter hidjra kunde Muhammed intaga Mekka och stod nu vid slutet av sitt liv som religiös
och politisk ledare av en stark teokratisk stat. 632 företog han vallfärden till Kaba och kort
därpå dog han, tio år efter hidjra och efter en helt revolutionerande utveckling. Hans död
orsakade en viss förvirring, men sedan ny ledare utsetts fortsatte erövringsvågen och inom tio
år förenades östra och norra Arabien, Syrien, Irak och Egypten med det islamska väldet. På
mindre än ett århundrade utvidgades detta välde västerut över Nordafrika till Spanien, norrut
till Mesopotamien och Persien och österut till Indien med utlöpare bort mot Kina.
Alla otrogna var fiender och kampen mot dem fördes med den religiösa fanatismens hela
oförsonlighet till dess de omvänts till islam. Inom islam rådde däremot en ganska vid tolerans
och såväl skiftande trosriktningar som kvardröjande hedniska bruk kunde rymmas inom dess
ram. De islamska lärde var främst sysselsatta med att utarbeta den islamska lagen och inte
med att finslipa dogmatiken. Ett undantag bland de otrogna kom de kristna, judiska och i viss
mån zoroastriska religionerna att utgöra. Dessa ”bokbesittare” som hyllade läran om den ende
guden kunde tillåtas behålla sin tro om de betalade skatt till den islamska överheten.
Arabien blev ett enat rike under islam och i de ickearabiska länderna etablerade sig araberna
som ett härskande skikt, som till en början ganska litet ingrep i de sociala förhållandena. De
tog inte jord utan utkrävde endast skatt och ägnade sig främst åt handeln. Genom
rättsväsendets utarbetande genomsyrades samhället efterhand av de islamska idealen och
genom enhetligheten och kommunikationerna i det arabiska väldet lades grunden till en
arabisk kultur.
Islams lära
De första århundradena från Muhammeds kallelse och Koranens tillkomst till den arabiska
kulturens höjdpunkt på 1000-talet är islams guldålder och samtidigt den period då uppbyggnaden
av dess struktur sker. En religion är en produkt av en historisk process, men denna
utveckling sker i en ständig motsättning mellan trycket av de historiska omständigheterna och
strävan att bevara idealen från religionens ursprung. Därför betecknas även de nydaningar
som de facto inträffar som ett återställande av ursprungliga ideal. Luther menade sig
återvända till evangeliet, Jesus sade sig inte vara kommen för att kullkasta utan för att
återupprätta och även Muhammed såg sin uppgift som ett återställande av den rena
monoteismen och det ursprungliga budskapet. Den mytiska urtiden är religionens ankare och