Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
får ena halvan dana himmel, sedan Marduk skapat himl<strong>av</strong>alvet som ett fäste mot hennes<br />
vatten och den andra halvan får <strong>för</strong>bli därnere, dvs. haysvattnet. Därpå bestämmer han<br />
gudarnas platser och gör stjärnbilderna till deras <strong>av</strong>bilder.<br />
92<br />
”Han fastställde året och bestämde dess indelning<br />
så att var och en <strong>av</strong> de tolv månaderna fick tre stjärnbilder.<br />
När han hade fastställt årets dagar enligt stjärnbilderna,<br />
placerade han Niburus band (djurkretsen) som mätare <strong>för</strong> dem alla.<br />
På det att ingen måtte bli <strong>för</strong> lång eller <strong>för</strong> kort,<br />
Och han utpekade platser <strong>för</strong> Enlil och Ea<br />
Han skapade öppna portar på bägge sidor<br />
Med starka lås åt öster och åt väster.<br />
Och i mitten fäste han zenith.<br />
Han lät månen skina klart och ställde vatten under dess herr<strong>av</strong>älde<br />
Han befallde månen att dväljas i natten och mäta tiden ...”<br />
Slutligen <strong>för</strong>kunnar Marduk <strong>för</strong> Ea sin plan att skapa ”en sinnrik skapelse”, dvs. människan.<br />
Kingu offras som ett <strong>för</strong>soningsoffer <strong>för</strong> det blodbad gudarna ställt till med på. sitt upphov.<br />
Av Kingus blod danar Ea människan som får till uppgift att tjäna gudarna. Därefter upprättas<br />
även människans <strong>för</strong>bindelse med gudarna genom upp<strong>för</strong>andet <strong>av</strong> Marduks tempel Esagila i<br />
Babylon och instiftandet <strong>av</strong> dess riter.<br />
Vart nyår firades en kultfest där denna myt reciterades och dramatiskt åskådliggjordes.<br />
Höjdpunkten utgjordes <strong>av</strong> en <strong>för</strong>nyelse <strong>av</strong> kungens intronisation som Marduks<br />
ställ<strong>för</strong>eträdare. Avklädd sina kungliga insignier <strong>för</strong>s kungen <strong>av</strong> översteprästen in<strong>för</strong> Marduk<br />
där han får böja knä och <strong>av</strong>lägga en negativ syndabekännelse. Prästen tilldelar honom en örfil<br />
som tecken på hans ödmjukande in<strong>för</strong> guden. Därpå meddelas Marduks <strong>för</strong>låtelse och löfte att<br />
beskydda kungen som nu ikläds sin kunglighet på nytt. Därpå får han ett nytt slag <strong>för</strong> att<br />
framkalla varsel. Tårar i kungens ögon tyder på att guden verkligen <strong>för</strong>låtit och att ett gott år<br />
är att vänta. Myt och kult går här samman i en upphöjelse <strong>av</strong> nationalguden och kungen, rikets<br />
centralmakt. Skapelsens ordning är direkt <strong>för</strong>bunden med den sociala ordningen. Enuma elish<br />
är en sen babylonsk nedteckning i denna version och visar ganska tydliga spår <strong>av</strong> ideologisk<br />
bearbetning med syfte att framhålla kungamakten, dvs. Marduk. Han överordnas de gudar<br />
som i andra källor framstår som de högsta, t. ex. Enlil och Ea. Anu är en skapargud i andra<br />
sammanhang med sumeriska anor, vilken efter världens inrättande bestämt ödet och dragit sig<br />
tillbaka till den högsta himlen Han har där<strong>för</strong> knappast någon plats i kulten, men <strong>för</strong>binds i<br />
allmänhet med ödet. Anmärkningsvärt är också att fruktbarhetens och kärlekens gudinna<br />
Ishtar inte tilldelas någon roll i skapelsen. Hon var under olika namn (t. ex. Astarte) känd som<br />
morgonstjärnans gudinna över ett mycket stort område. Det <strong>för</strong>hållandet att det i andra myter<br />
är andra gudar som spelar huvudrollen visar inte bara att Enuma elish utsatts <strong>för</strong> ideologisk<br />
bearbetning, utan också på världsuppfattningarnas sammansatta och motsägelsefulla karaktär.<br />
Det mytologiska materialet följer många vägar och har många funktioner i en kultur. Enuma<br />
elish har en kultiskt central ställning och en klart legitimerande funktion. Andra myter<br />
<strong>för</strong>svinner ur de officiella texterna och lever vidare endast i en folklig kult och åter andra<br />
flätas samman med centrala problemställningar och undergår en redigering som efterhand<br />
<strong>för</strong>vandlar dem till mer <strong>av</strong> litteratur än <strong>av</strong> myt, fast man här i allmänhet inte har några fasta<br />
kriterier <strong>för</strong> var man ska dra gränsen. Flodberättelsen ingår i bibeln i ursprungsmytologin som<br />
ännu en skapelse. Det finns vissa paralleller till denna placering i gamla sumeriska källor, men<br />
som den nu <strong>för</strong>eligger i fullständigt skick ingår den i en berättelse om människan och döden.