Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

3
historiska utvecklingen. Religionens historia är samhällets historia, den har ingen historia
skild från den samhälleliga utvecklingen.
Religionen strävar därför efter att bevara och legitimera den bestående ordningen. Men den
gör det genom att uppställa ideal för denna strävan vilka kan bilda drivkraften i en förändring.
Innehållet Och inriktningen i den religiösa strukturen är beroende av dess samhälleliga förankring.
Den är ett uttryck för de grundläggande sociala krafterna och utgör inte den avgörande
orsaken till ett samhälles stabilitet eller utveckling. Islam och kristendomen segrade
medan buddhismen trängdes undan från sitt ursprungsland Indien och medeltidens bondesekter
slogs ner. Dessa religioners olika öden kan inte förklaras utifrån de religiösa idéerna,
utan måste ses utifrån samhällsstrukturens dominerande krafter.
Religionen som ett opium för folket uttrycker att den blir ett medel i de härskandes strävan att
etablera en social stabilitet. Det religiösa upprorets och omdaningens ideologi uttrycker en
kamp mot det förtryck som den sociala stabiliteten skapar. Dessa motsättningar dominerar
religionens utveckling genom historien. Mot förtrycket står upproret, mot den förhärskande
”rena” läran står den folkliga religiositeten.
Medeltidens kättarförföljelser och häxprocesser var inte utslag av blind fanatism utan av en
strävan att bevara de härskandes makt. Kyrkans omsorg om sin sociala ställning och sina
rikedomar kläddes i termer av den rena läran och Guds straffdomar. Likaledes är inte de kulter
som under kolonialismens tryck uppstått i framför allt s. k. primitiva kulturer ett uttryck för
enkel vidskepelse och religiös kompensation för världsliga lidanden. Den religiösa ideologi
som bär upp dessa kulter har sin udd riktad mot det imperialistiska förtrycket. Myterna om de
vitas, missionens, sjukdomarnas och brännvinets utrotande i en världsundergång som ska
etablera lycka på jorden för dessa folk, utgör en språngbräda för ett politiskt uppror.
I. Den historiska bakgrunden
Inledning om den europeiska forskningstraditionen
Främmande religioner och kristendom
Religioner och religiösa idéer är märkliga produkter i människans historia. Det religiösa
tänkandet är en återspegling av ett samhälleligt vara och samtidigt en strävan att skapa ett
mönster för människans existens i förhållande till naturen och till sin egen historia. Föreställningarna
kan synas fantastiska och helt utan verklighetsgrund, men de är aldrig rätt och
slätt påfund och fria fantasier. Gudar och myter, kultfester och besvärjelser är alltid byggda
över någonting reellt i tillvaron och sammanvävda med den helhet man något vagt brukar kalla
kultur. Att studera religioner är därför att studera mänskliga förhållanden i motsats till
teologin som studerar Gud och renodlat religiösa spörsmål.
Här finns också en annan skillnad. Att studera religioner är att studera främmande dvs. ickekristna
religioner. Detta enkla sakförhållande har inneburit en hel del problem på grund av de
förhärskande uppfattningarna av kristendomen som religion.
I Europas historia var kristendomen den absolut dominerande religionen. Den representerade
de högsta sanningarna och teologin var vetenskapernas drottning. Det krävdes en hel samhällsrevolution
för att rubba kristendomens ställning och sätta naturvetenskapen på drottningens
plats. För att komma till uppfattningen att kristendomen är en religion bland andra
fordrades en ännu långvarigare process, som för övrigt långt ifrån är avslutad.