29.08.2013 Views

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

72<br />

krig mellan de självständiga städerna. Tebe, Korint, Athen och Sparta var de mest betydande<br />

maktcentra och mellan dem rådde en obruten rivalitet som bröt ut i upprepade krig. När det<br />

persiska storväldet hotade grekerna, var det endast temporärt de lade ner vapnen mot<br />

varandra. Halvtannat århundrade senare talade Demosthenes <strong>för</strong>gäves om vikten <strong>av</strong> nationell<br />

enighet mot den uppåtsträvande makedonska övermakten.<br />

Däremot fanns det en kulturell enhet genom språk, traditioner och religion. De stora gudarna<br />

var gemensamma med vissa lokala variationer och en del stora kultfester var all-grekiska, som<br />

exempelvis de olympiska spelen. Kultorter som Delfi och senare Eleusis och Epidauros<br />

besöktes <strong>av</strong> alla greker. Men eftersom religionen följer de samhälleliga <strong>för</strong>hållandena så<br />

sammanknöts inte den ideella religiösa gemenskapen <strong>av</strong> någon organisatorisk samordning.<br />

Det fanns inte något fast prästerskap och inte något enhetligt trossystem. Efter de stora<br />

släkterna sköttes kultutövningen <strong>av</strong> präster, som samtidigt innehade sysslor som vanliga<br />

medborgare. Därmed fanns också en ideologisk frihet och möjlighet <strong>för</strong> tänkandet att finna<br />

nya vägar. En <strong>av</strong> den grekiska vetenskapens <strong>för</strong>utsättningar ligger alltså i <strong>för</strong>hållanden som<br />

betraktas som den grekiska kulturens största svaghet, nämligen bristen på nationell enighet<br />

och därmed frånvaron <strong>av</strong> en hegemoniskt sluten ideologi.<br />

Det fanns inte någon enhetlig grekisk religion i likhet med exempelvis det auktoritära,<br />

centraliserade system som den medeltida kristendomen i Europa utgjorde. Där<strong>för</strong> brukar man<br />

tala om ”strömningar” <strong>av</strong> olika inriktning inom den grekiska religionen. Det är emellertid<br />

klart att dessa skilda former <strong>av</strong> religiositet, som ibland är direkt motstridiga, står <strong>för</strong> någonting<br />

bakomliggande och <strong>av</strong>speglar motsättningar inte bara religiöst-ideologiskt utan även<br />

samhälleligt. Även religionen har sina centrala punkter såsom jordbruket, släkten och senare<br />

staten och lagarna. De stora allmänna gudarna, som hos Homeros bildar den s. k. kallade<br />

gudastaten vilken <strong>av</strong>speglar det äldsta samhällets maktstruktur, <strong>för</strong>blir genom tiderna de<br />

härskande och härskandes gudar med vissa historiskt betingade <strong>för</strong>skjutningar i<br />

maktstrukturen. De kallas de olympiska efter berget Olympos där deras mytiska boning är<br />

belägen. (De olympiska spelen har däremot sitt namn efter staden Olympia, där de ägde rum.)<br />

Med Zeus i spetsen åtnjöt de allmän dyrkan. De stod <strong>för</strong> tillvarons ordning, de beskyddade<br />

egendomen, kriget, familjen och staden. I människornas relation till dem framträder främst<br />

<strong>av</strong>ståndet. Deras kultplatser återfanns över hela Grekland, men <strong>folket</strong> vände sig många gånger<br />

hellre till mindre, lokala gudomligheter, såsom heroer och gudar knutna till heliga platser.<br />

Två <strong>av</strong> de stora grekiska gudarna står egentligen utan<strong>för</strong> olympiernas krets och de<br />

representerar även en religiositet som innebar en <strong>av</strong>vikelse från den <strong>för</strong>härskande. Det är<br />

Dionysos och Demeter, vinets respektive sädens gudomligheter, vilka i likhet med mindre,<br />

folkliga gudomligheter intar en undanskymd plats hos Homeros. Dessa gudomligheter är inte<br />

bara en manifestation <strong>av</strong> makt och ordning utan näraliggande krafter i form <strong>av</strong> jordens fruktbarhet.<br />

I människornas relation till dessa gudar utbildas en närhet till det gudomliga. Kulten<br />

som här innebär en delaktighet i det gudomliga, som saknas i kulten <strong>av</strong> olympierna, kan anta<br />

extatiska och orgiastiska former. Dionysos blev <strong>för</strong>emål <strong>för</strong> en rörelse som tydligen innebar<br />

en samhällsfara medan Demeters popularitet ligger i en senare tid och <strong>av</strong>länkades i<br />

individualism.<br />

Den dionysiska rörelsens framväxt finns emellertid bara återberättad i mytens form. Myterna<br />

har dock så mycket mer att säga om dess styrka och den lockelse den innebar <strong>för</strong> <strong>folket</strong>.<br />

Kultens genombrott i Grekland bör ligga omkring den historiska tidens början, dvs. kring 8-<br />

700-talet <strong>för</strong>e vår tideräkning. Myterna berättar om hur extasen grep i synnerhet kvinnorna,<br />

som störtade från sina dagliga sysslor ut i skogarna där de nattetid dansade till fackelsken tills

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!