29.08.2013 Views

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

146<br />

kristna missionens blodiga historia. När problemet inte längre kan kringgås tolererar man<br />

ingen annan kritik än den ”kristna självrannsakans”, och allra minst den som ställer sig på de<br />

<strong>för</strong>trycktas sida.<br />

Missionen är ett genomgående tema i hela kristendomens historia, men den har under olika<br />

tider utformats rätt olika. Paulus omsatte missionsmaningen i evangelierna i praktiken och<br />

utformar den också organisatoriskt. Han driver en hård kamp <strong>för</strong> att <strong>för</strong>hindra en ensidig<br />

inriktning på det judiska <strong>folket</strong> och hävdar lärans universella innebörd. På mycket kort tid<br />

uppstod små kristna <strong>för</strong>samlingar över hela romarriket, som blev det främsta missionsfältet<br />

och underlättade ett upprätthållande <strong>av</strong> <strong>för</strong>bindelser mellan de olika <strong>för</strong>samlingarna. På grund<br />

<strong>av</strong> den nödvändiga politiska kontrollen som romarrikets härskare utövade, tvingades rörelsen<br />

snart under jorden. Kristendomen hade vid denna tid en revolutionär appell genom att den<br />

kom att <strong>för</strong>kasta de uttrycksformer som det romerska imperiets kr<strong>av</strong> på lojalitet tog sig i<br />

kejsarkulten. Budskapet om de rikas och mäktigas undergång och de fattigas och <strong>för</strong>trycktas<br />

upprättelse blev dessutom en ideologi <strong>för</strong> upprorsstämningarna inom romarriket. I <strong>för</strong>sta hand<br />

spreds den bland städernas proletariat <strong>för</strong> vilka en stundande världsdom var ett hopp om<br />

befrielse. Ur denna synvinkel framstår Roms misstänksamhet och <strong>för</strong>följelser som helt<br />

<strong>för</strong>klarliga, medan de däremot blir enbart gåtfulla om man <strong>för</strong>söker se dem som opolitiska<br />

misstag. Förföljelserna bidrog sannolikt närmast till att stärka kristendomen, som under denna<br />

Roms begynnande <strong>för</strong>fallsperiod blev en allt mäktigare rörelse. När Konstantin den store<br />

slutligen upphöjde kristendomen till statsreligion år 325 skedde detta <strong>av</strong> politiska skäl.<br />

Därigenom kunde kristendomens sammanhållande kraft och organisatoriska styrka utnyttjas i<br />

rikets intresse och samtidigt var detta ett effektivt sätt att ta udden <strong>av</strong> dess samhällsfarlighet.<br />

I samma mån som kristendomen etableras i staten och samhället, i samma mån <strong>för</strong>lorar den<br />

också sin revolutionära appell. I denna omvandling <strong>för</strong>ändras också missionen. Den värvar<br />

inte längre utan utbreder sin makt i <strong>för</strong>bund med Rom. När Rom gått under <strong>för</strong> de barbarer,<br />

som blir dess arvtagare, blir kristendomen det främsta medlet att skapa en kulturell sammanhållning.<br />

Missionen riktar sig nu inte längre till enskilda utan till hela folkgrupper. De europeiska<br />

stammarnas hövdingar och kungar går över till den nya läran tillsammans med hela sitt<br />

folk. Samtidigt sluter man ett slags <strong>av</strong>tal med kyrkans utsända vilket med<strong>för</strong> en politisk<br />

överenskommelse. Omvändelserna är alltså de massomvändelser, som kanske är mest bekanta<br />

från Nordens kristnande. Missionen som under den äldsta tiden gick från underklassen och<br />

uppåt, går nu från de härskande och nedåt. Det säger sig självt att detta senare är en långvarig<br />

process. I den kamp som kyrkan fick <strong>för</strong>a <strong>för</strong> att utrota ”hedendomen” blev djävulsskräcken<br />

ett betydelsefullt vapen. De hedniska makterna <strong>för</strong>nekades nämligen inte direkt utan hän<strong>för</strong>des<br />

i stället till djävulen. Denna propagandaform användes också senare <strong>av</strong> missionen då<br />

den i Afrika inpräntade att den traditionella gudstron var <strong>av</strong> djävulen. Den mest påtagliga<br />

effekten <strong>av</strong> denna propaganda är ett starkt underlag <strong>för</strong> djävulstro och helvetesskräck, vilket ju<br />

också blev ett dominerande inslag i den medeltida europeiska kristendomen. De mest<br />

framträdande spår en tidigare mission efterlämnat i flera afrikanska religioner är tron på<br />

djävulen.<br />

Massomvändelsernas missionsmetod är en följd <strong>av</strong> de sociala och religiösa <strong>för</strong>hållandena<br />

under medeltiden. Det som nödvändiggjorde en sådan metod, var den starka sociala och<br />

kollektiva <strong>för</strong>ankring som utmärkte såväl den tidigare som den kristna religionen. Religionen<br />

blev en samfundets sammanhållande faktor och den senantikens individualism som legat till<br />

grund <strong>för</strong> de tidiga missionsmetoderna saknas i medeltiden.<br />

I samband med de geografiska upptäckterna och handelsfärderna vid övergången från

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!