Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
70<br />
krigs<strong>för</strong>etag och handelsfärder. Hela samhällsbilden visade emellertid på en tillvarons<br />
orättfärdighet och mot denna ställs tilltron till den tillvarons ordning som gudarna vakar över.<br />
Hesiodos, som är moderlandets <strong>för</strong>ste betydande diktare, klagar på 600-talet över den orätt<br />
bönderna utsätts <strong>för</strong>. Han talar ur egen bitter erfarenhet <strong>av</strong> att ha blivit berövad sin rättmätiga<br />
egendom genom svek från en broders sida och detta tycks ha öppnat hans ögon <strong>för</strong><br />
<strong>för</strong>hållandena. I skriften Verk och dagar talar han manande om den Zeus' rättvisa som<br />
övervakar tillvaron och hämnas mänskligt övervåld. Han ser orättvisorna som ett brott mot<br />
tillvarons gudomliga ordning och sätter sin tilltro till Zeus. Den betrycktes utväg i denna<br />
hårda värld är fromheten. Livets mening är att uppfylla gudarnas bud och att underkasta sig<br />
deras villkor i övertygelsen om deras rättfärdighet. Fromheten slår hos Hesiodos över i en<br />
ritualism<br />
lägger under sig det dagliga livets alla sysslor. När man plöjer ska man bedja till Zeus och<br />
sädens gudinna Demeter, var gång man går över en bäck ska man två sig och hedra den<br />
gudom som bor där. <strong>Till</strong> sist gäller buden också sättet att lägga skeden över blandkärlet då<br />
man reder till vin. I varje handling lurar möjligheter till brott mot gudomliga krafter.<br />
Vädjan till en tillvarons gudomliga ordning är inte bara ett utslag <strong>av</strong> mänsklig vanmakt, den<br />
grundar sig på hela uppfattningen <strong>av</strong> världen eller kosmos, som just betyder ordning. Världen<br />
har uppkommit ur kaos då det ur dunkla stridiga krafter framgick en i vidaste mening beboelig<br />
värld baserad på jämvikt. Denna värld tog gudarna i besittning ty de skapades sedan kosmos<br />
redan blivit till, och den ordning de övervakar är alltså nedlagd i tillvaron som en innersta<br />
princip. Tanken på en tillvarons jämvikt återspeglar strävan till en mänsklig ordning och en<br />
rättvis <strong>för</strong>delning <strong>av</strong> livets goda. Kosmos är där<strong>för</strong> moraliskt och måste <strong>för</strong>verkligas även i<br />
människornas värld. Om solen lämnade sin bana vore detta ett brott mot gudomliga lagar, på<br />
samma sätt som en människas orättfärdigt vunna rikedom och ära är ett brott.<br />
Världsuppfattningen <strong>för</strong>utsätter där<strong>för</strong> en samhällelig jämvikt och därmed utgör de verkliga<br />
sociala <strong>för</strong>hållandena utgångspunkten <strong>för</strong> en motsättning, som det religiösa tänkandet arbetar<br />
med, tills den bryter fram som en öppen konflikt. Kosmos, den ordnade tillvaron, är ett ideal<br />
att <strong>för</strong>verkliga som en fromhet i enlighet med gudarnas vilja. Att efterleva deras bud i kult och<br />
moral innebär ett uppnående <strong>av</strong> en gudomlig jämvikt eller inre frid om man så vill. Men<br />
kosmos kan också bli en ödesmakt mot vilken de personliga gudarna <strong>för</strong>bleknar. Den nedlagda<br />
ordningen består i ett lika mått och en tilldelad gräns, som inte får överskridas. Och<br />
denna tilldelade lott är en tillvarons lag som också gudarna måste efterleva. Lott är det<br />
grekiska ordet <strong>för</strong> öde och mänsklig lycka och olycka ses ibland som utslag <strong>av</strong> en mekaniskt<br />
utjämnande princip. Gudarna är ett verkställande mellanled och människan har bara att foga<br />
sig i dessa utslag <strong>av</strong> en högre ordning som <strong>för</strong> det individuella livsödet ter sig obegripliga.<br />
Men om också gudarna inte är allsmäktiga är de ändå oändligt mycket <strong>för</strong>mer än människorna.<br />
De är starkare, skönare, lyckligare och de är odödliga, vilket är deras främsta kännemärke<br />
och privilegium. Det mänskliga brottet fram<strong>för</strong> andra är att <strong>för</strong>söka överskrida sin begränsning,<br />
sin tilldelade lott att vara människa. Övermodet, hybris, är en utmaning mot gudarna<br />
som straffas utan misskund. Gudarna vakar svartsjukt över alla former <strong>av</strong> människors framgång<br />
och lycka. Blott det att ha det bra ansågs väcka gudarnas vakande hämnd. Underkastelsen<br />
var en del <strong>av</strong> naturens ordning. Trots alla de fromma och visa formuleringar i<br />
bevingade uttryck som omger hybristanken, så var den i grunden en enkel vidskepelse.<br />
Rättvisan vilar här på en rädsla att utmana gudarna genom att bli lik dem. Den består främst i<br />
att de som har det bra ska få det sämre, inte i att de som har det dåligt ska få det bra.<br />
Underkastelsens fromma etik formulerades utifrån de samhälleliga villkoren <strong>av</strong> de allt
Change language