Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

134
upphävande av lidande och förhindrar uppkomsten av nytt lidande.
Buddha kunde uppgått i nirvana när han nådde insikten vid floden Nerandjara. Legenden
berättar också att han frestades av djävulen Mara, som framhöll denna möjlighet för honom.
Att Buddha avvisade den och beslöt sig för att förkunna sin upptäckt för människorna har
kallats hans ”lyckliga inkonsekvens” (Nathan Söderblom). Att Buddha avstår från nirvana är
emellertid inte alls inkonsekvent utan står helt i överensstämmelse med hans strävan och hans
lära. Det var inte sitt eget lidande han var ute efter, utan orsaken till lidandet och det hade inte
varit någon större vits med att uppgå i nirvana och därmed upphäva en enda återfödelse i detta
hav av lidande, som är människans liv. Ingen har kommit på idén att kalla Jesus avvisande av
Satans frestelser för en ”lycklig inkonsekvens”.
Uppgåendet i nirvana är något Buddha är ganska förtegen om. Om man befinner sig i ett
brinnande hus så frågar man sig inte hurdant det är utanför i första hand, utan man försöker
rädda så många som möjligt ur flammorna. Det brinnande huset är livet och nirvana framställs
i allmänhet so dess negation. Men det är inte det rena intet; det är lidandets upphävande och
därför salighet och ro. Detta är också något karakteristiskt för Buddhas lära. De hinduistiska
frälsningslärorna uppehöll sig vid frälsningens mål och fastlade utifrån detta vägen till
frälsningen. Buddha tar sin utgångspunkt i livet, det är lidandet som motiverar strävan efter
frälsning och inte det tillstånd man skall uppnå efter frälsningen.
En grundförutsättning för frälsningen är ett rätt liv och Buddha grundar en munkorden vars
regler fastställs som en hjälp till ett riktigt och moraliskt liv. Munkordens uppgift är emellertid
också att tjäna lekmännen, främst genom undervisning. I gengäld underhåller lekmännen
munkarna genom gåvor till klostret. Detta arrangemang var i och för sig ingen nyhet, men de
ideal som vägleder munkväsendet står i samband med Buddhas brytning med brahmanernas
religiösa auktoritet och med den traditionella frälsningsvägen. Eftersom han inte erkänner
prästerskapets religiösa herravälde, står både hans lära och munkorganisationen i konkurrens
med brahman-kasten och hinduismens religiösa institutioner. Även Buddhas frälsning är
emellertid exklusiv eftersom det bara kan vara ett fåtal som kan vara mogna för insikten. För
brahmanerna var frälsningens exklusivitet en aldrig ifrågasatt självklarhet eftersom den var en
naturlig följd av kastväsendets religiösa institutioner. Men för Buddha var det inte kasttillhörigheten
i sig som öppnade vägen till frälsning. Grundvalen för hans medelväg var en
riktig moral och denna moral är inte grundad i kastlagarna. Det märkliga med Buddha är att
han tycks betrakta moralen som en social fråga med materiella förutsättningar. Han förklarar
att kastväsendet är en mänsklig inrättning och inte en gudomlig, men han hävdar inte att det
borde avskaffas. Att betrakta det som en mänsklig inrättning är emellertid fröet till ett uppror.
Därmed står möjligheten öppen att predika för de lägsta kasten och också till en mer konkret
insikt i lidandet i de förtrycktas villkor.
Att förklara att fattigdom är ett hinder för möjligheterna till frälsning därför att den leder till
stöld, lögn och okyskhet i människornas sociala liv och därmed ytterligare binder människan
vid lidandets kretslopp kommer visserligen varken att bryta frälsningens exklusivitet eller
förtrycket. Det leder inte heller till ett förkastande av kastväsendet utan inskränker sig till att
förkasta läran om dess gudomliga ursprung. Det är inte mer än en ansats och ett uppställande
av vissa ideal. Betonandet av att livet i sin helhet är lidande medför också ett överslätande av
skillnaderna i materiellt lidande i samhället. Men det kan inte vara för intet, som Buddhas lära
kallades ”den goda läran” och upplevde ett segertåg över Indien. Det var heller inte för intet
som den trängdes undan från sitt ursprungsland för att bli huvudreligion i en rad asiatiska länder.