Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

103
Muhammed började efterhand angripa den traditionella religionsutövningen i Mekka allt
hetsigare. Det var många gudar som dyrkades vid Kaba och detta mångguderi förklarade
Muhammed vara en styggelse över vilken han nedkallade Allahs straffdom. Stadens
härskande började finna honom besvärande eftersom Kaba hade en central betydelse även
handelspolitiskt. Så gott som alla Muhammeds anhängare var nära släkt till honom och det var
en fattig gren av stadens mäktigaste släkt. Situationen blev alltmer tillspetsad och Muhammeds
närmaste började frukta för hans liv, då det kom ut att stadens ledande anstiftat en
komplott för att röja honom ur vägen. Efter överläggningar beslöt Muhammed att lämna
Mekka och med sina anhängare slå sig ned i grannstaden Medina. Mot bakgrund av
samhällets levnadsformer och ideal var detta inte något enkelt beslut. En människa kunde inte
bryta med sin släkt och sin ställning i samhället, därför att hela hennes liv definierades utifrån
denna position vare sig den var hög eller låg. Så länge Muhammed var kvar i Mekka hade han
något att falla tillbaka på, men efter brytningen har han enbart sitt budskap och sin begränsade
anhängarskara. Dessutom tror han sig ha trosfränder i judar och kristna, men det visar sig bli
en bitter besvikelse.
Islam och revolution
Muhammeds utvandring från Mekka till Medina kallas brytningen, hidjra, därför att den
betecknar den avgörande vändpunkten för islams del. Ar 622 då denna brytning ägde rum är
utgångspunkten för islams tideräkning och hidjra innebär alltså islams tillkomst som en
självständig religion. Under Mekkatiden hade Muhammed varit en förkunnare av en variant
av biblisk monoteism, i Medina står han som ledare av en församling som utgör fröet till en
världsreligion. Brytningen är inte bara religiös utan även social och betecknar inledningen till
en omfattande politisk och social omstrukturering av samhället.
Den lilla skaran av anhängare befann sig i ett utsatt läge i Medina utan sociala eller
ekonomiska förbindelser. Muhammed sökte sig därför helt naturligt till judar och kristna,
vilka han måste betrakta som sina närmaste fränder, sedan han genom detta steg helt baserat
sitt liv på religionen. Dessa ville emellertid inte veta av honom, de tycks ha betraktat honom
som en okunnig och anspråksfull pratmakare. De drog fram bristen på överensstämmelse
mellan hans budskap och bibeln och hånade honom för vad de betraktade som ”missuppfattningar”.
Detta måste bli en vändpunkt för Muhammed. Han kunde inte vidgå fel i Koranen, ty
den var Guds ord som han i direkta upplevelser hade mottagit. Därför fanns bara möjligheten
av en medveten brytning. Judar och kristna som före honom mottagit uppenbarelsen hade
förvanskat den sanna läran, som nu i stället uppenbarats för Muhammed. Det gemensamma
ursprunget går tillbaka till Abraham som var en ren monoteist (hanif) och varken jude eller
arab. Abraham och Ismael, som är arabernas stamfader, har en gång instiftat den rena religion
som Muhammed är kallad att återupprätta, sedan judar och kristna förfalskat den med
människopåfund. Jesus var en profet som förutsade Muhammeds ankomst, men de kristna har
gjort honom till gud och därmed förvanskat läran om den ende guden. ”Otrogna är förvisso de
som säga: 'Gud är förvisso Kristus, Marias son', ty Kristus sade: 'Israels barn, dyrken Gud,
min och eder Herre!' Om någon sätter någon vid Guds sida så förmenar Gud honom förvisso
paradiset, och hans hemvist varder elden; ja, de orättfärdiga skola ej få hjälpare.” (Sura 5,
76ff). Islam, underkastelsens religion, är den enda sanna läran och därmed en självständig
religion även om man alltid bevarat insikten om dess frändskap med ”bokbesittarnas”
religioner. ”Skola de ej omvända sig till Gud och bedja honom om förlåtelse? Ja, Gud är
överseende och barmhärtig.”
Den ena brytningen medför nästa. Islam är en självständig religion och dess församling måste