Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

126 ogripbart är det ändå liktydigt med världen, det uppenbarar sig i hela tillvaron men måste ändå sökas bortom denna tillvaros yttre, omedelbara former och uttryck. Då brahman är närvarande överallt finns det också i människan och för att finna denna gudomlighet inom sig måste individen bortse från sitt yttre jag och söka sitt innersta själv. Det innersta jaget kallas atman, som från början betydde andedräkt och här kan sägas beteckna den odödliga själen i speciell bemärkelse. Den för Upanishaderna avgörande insikten ligger i människans upptäckt att hennes innersta jag är identiskt med tillvarons innersta gudomliga väsen. Atman är lika med brahman eller ”du är det” (tat twam asi) upprepas gång på gång i exemplifieringar och samtal. Förhållandet mellan brahman och världen och mellan brahman och atman illustreras med hjälp av bilder i samtalen mellan lärare och elev. Aruni undervisar sin son om brahmans närvaro i världen genom att likna förhållandet vid saltets närvaro i ett kar med vatten. Han säger åt sin son att lägga ett stycke salt i vattnet och ber honom nästa dag att ta upp det igen. Saltet kan man inte längre få tag på, men då man smakar på vattnet är det salt. ”Fast saltet är i karet kan du inte känna det (ta på det), men det är där ändå. Detta fina (subtila) är detsamma som det hela världen består av, det är det enda verkliga, det är självet, atman, det är du själv.” På ett annat ställe säges om brahman: ”Brahman är hela denna världen och det är mitt innersta jag, mindre än ett ris- eller ett sädeskorn, eller ett senapskorn, eller hirskorn, eller kärnan i ett hirskorn: det är mitt innersta jag, större än jorden, större än luftrummet, större än himlen, större än dessa världar, det är mitt innersta jag, det är brahman, det skall jag uppgå i när jag lämnar denna värld.” Resonemanget är dialektiskt; motsatser som stort och litet, närvaro och frånvaro ställs samman och insikten växer fram ur den spänning dessa motsatser skapar. Döden innebär att vinna odödlighet, försakelsen av världen innebär en närvaro i hela världen. Insikten är inte ett nyktert konstaterande av ett s. k. faktum och inte heller en kunskap som produceras genom ett teoretiskt arbete, utan en religiös upplevelse eller erfarenhet i vilken insikten ingår som en känsla av befrielse från det begränsande jaget och en förening med det gudomliga. Den religiösa praktiken i Upanishaderna är med andra ord mystisk och just denna form av mystik har kallats oändlighetsmystik till skillnad från personlighetsmystik. Denna gränsdragning har lanserats av protestantiska, kristna forskare (Nathan Söderblom), utifrån ett behov av att avgränsa den speciella form av mystik, som förekommer eller anses böra förekomma inom protestantismen där mystiken alltid setts med skepsis. Det utmärkande för personlighetsmystiken skulle vara dess inriktning på en personlig gudom, medan oändlighetsmystiken har en panteistisk prägel och uppfattar det gudomliga som en allestädes närvaro. Det betänkliga med distinktionen är inte bara dess ideologiska grund utan att den i sina konsekvenser leder till att all religiositet psykologiskt sett måste betraktas som mystik, vilket enbart är ett utsuddande av begreppen. Om mystik och religiositet sammanfaller behövs det ju inte två begrepp för att beteckna samma sak. Upplevelsen av att människan i grunden är ett med det högsta gudomliga medför också en förändring i människosynen. Människan består av ett yttre jag förbundet med kroppen och genom kroppens begärelser fånget i tillvarons yttre sken. Människan har även ett innersta jag eller en odödlig själ som är hennes sanna väsen och vars mål är att genom befrielse från livets yttre former uppnå gudomlighet och förenas med det högsta gudomliga. Själens odödlighet medför att den inte förgår när människan dör, men den kan inte heller utan vidare då uppgå i brahman eftersom detta förutsätter en insikt. Innan människan nått denna insikt är den odödliga själen bunden vid det kroppsliga livets former. Därmed måste tänkandet leda till två konsekvenser, en vad gäller det kroppsliga livet och en vad gäller livet efter döden.
127 För det första innebär uppfattningen av människans innersta jag att det kroppsliga livet är en olycka. Det vanliga livet på jorden strider mot människans sanna natur och är inte något som i första hand ska förbättras utan undvikas. Därvidlag är det viktigt att komma ihåg att detta tänkande producerades inom prästkasten och att det därmed även har vissa sociala konsekvenser. Prästerna levde inte ett särskilt kroppsligt liv, dvs. de arbetade inte med kroppen utan med huvudet. De som arbetade i samhället hade en dålig social ställning och levde ett sämre liv, de var sämre också ifråga om religiösa meriter. I den indiska konsten är gudarna upphöjda, släta, orörliga och okroppsliga medan demoner och andar och andra lägre väsen är levande, har muskler och utför olika rörelser. Skillnaden är ännu ett utslag av förbindelserna mellan den omedvetna erfarenheten av det sociala livets former och det religiösa tänkandet. Att det kroppsliga livet är en olycka uttrycker inte i det prästerliga tänkandet en medkänsla med samhällets betungade utan ett avståndstagande. Frälsningen är inte för dem, de är i stället fångna i det kroppsliga livet och denna fångenskap beror just på deras kroppslighet. Den andra konsekvensen av den odödliga själen är att den fortlever efter döden och att detta fortlevande utbildas till en lära i överensstämmelse med religionens grundtankar om människans religiösa och sociala ställning. Den människa som i livet är bunden vid det kroppsliga livet måste efter döden besitta samma bundenhet och därför återgå till ett kroppsligt liv. Hon återföds alltså och detta är odödlighetstänkandets första upptäckt, och den ses i förstone som något positivt. Återfödelsen är på det sättet direkt beroende av det föregående livet. Människan har inte nått insikten och själen är inte befriad och härifrån är steget inte långt till att se människans hela liv som utslagsgivande för nästa existens. ”Den som gjorde gott blir född som god, den som gjorde ont blir född som ond. Allt eftersom någon består av det ena eller det andra, allt eftersom han handlar, allt eftersom han vandrar, därefter blir han född”. Detta innebär också möjligheten av ett bättre liv efter döden och en lösning av rättfärdighetsproblemet. Den som lever ett liv i nöd trots att han uppfyller alla sina förpliktelser kan hoppas på en bättre nästa existens och den man ser leva ett liv i välmåga trots att han begår onda handlingar kommer att återfödas till ett sämre liv. De goda gärningar som meriterar människan för ett bättre liv är inte tänkta som en allmän etik, ty någon sådan fanns inte. All lag och all etik var knuten till kast och att leva ett rättfärdigt liv innebar att man iakttog och efterlevde kastlagarna. Det fanns inte någon etik som var giltig för alla människor utom just detta övergripande att man ska följa kastlagen. Någon likhet inför lagen har det aldrig varit tal om i Indien, inte ens som en icke efterlevd ideologi som i Västerlandet. Läran om själavandringen är därför i grunden bunden till kastväsendet. Existens är i själavandringsläran i första hand existens inom en kast, men återfödelsen kan vara en födelse såväl i gudarnas värld som i djurens, växternas eller demonernas värld. Det avgörande är själva existensen och det finns inte för denna syn någon kvalitativ eller essentiell skillnad mellan olika former av existens. Att denna lära om återfödelse i första hand ses som något positivt, beror kanske främst på att den löser rättfärdighetsproblemet. Liksom i andra religioner som producerat lösningar av detta problem, förläggs straff och belöning till ett liv efter döden, medan det karakteristiska för hinduismen är att detta liv föreställs som en återfödelse. Detta är emellertid inte den avgörande skillnaden mellan exempelvis den lönemoral man finner inom islam och kristendom och hinduismens lära om gärningarna. Läran om gärningen, karman, som bestämmande för nästa existens innebär att människan själv avgör sitt öde. Straff och belöning utdelas inte av Gud
Page 1 and 2:
Anna Törngren Opium för folket Ti
Page 3 and 4:
Förord Det religiösa eländet är
Page 5 and 6:
3 historiska utvecklingen. Religion
Page 7 and 8:
5 Dansen kring majstången är ocks
Page 9 and 10:
7 har man i stället sett det som e
Page 11 and 12:
9 tidigaste utformning. Vid den äl
Page 13 and 14:
11 samhälleliga strukturen. Studie
Page 15 and 16:
13 den spelade religionen ofta en d
Page 17 and 18:
15 ningen i förening med förnufts
Page 19 and 20:
17 kunde betraktas som dugligt med
Page 21 and 22:
19 Skrivbordsantropologer och histo
Page 23 and 24:
21 religiositeten är i allmänhet;
Page 25 and 26:
23 sina tillfälliga levnadskamrate
Page 27 and 28:
25 Strauss och den franska struktur
Page 29 and 30:
27 skepnad och oxar framställa sin
Page 31 and 32:
29 var hela den sociala organisatio
Page 33 and 34:
31 Myt och tradition Den del av rel
Page 35 and 36:
33 värden förstärks. Hela det re
Page 37 and 38:
35 historia. De olika byggstenarna
Page 39 and 40:
37 som moraliskt system. Drömmande
Page 41 and 42:
39 uppfattningarna kring helgonens
Page 43 and 44:
41 varit vanligt att framställa in
Page 45 and 46:
43 andra olyckor och praktiseras av
Page 47 and 48:
45 Den magiska riten då oraklet ko
Page 49 and 50:
47 stå mot varandra. Eftersom dett
Page 51 and 52:
49 totem utväljs inte för att de
Page 53 and 54:
forskningens filologiska och ideali
Page 55 and 56:
53 när man vid uppställandet av e
Page 57 and 58:
55 liktydigt med s. k. objektiva sa
Page 59 and 60:
57 beskrivning av ett sätt att lev
Page 61 and 62:
59 I gudomlighetens personifiering
Page 63 and 64:
61 Jobs problem, som inte får någ
Page 65 and 66:
63 och kult där de har sin mening.
Page 67 and 68:
65 III. Religioner i historiska sam
Page 69 and 70:
67 avslutande avsnittet om religion
Page 71 and 72:
ningar skapas i den historiska utve
Page 73 and 74:
71 fattigares rättslöshet. Samhä
Page 75 and 76:
73 de utmattade föll samman, tyckt
Page 77 and 78: 75 Apollon också här tog samhäll
Page 79 and 80: 77 Här uttrycks den ”slavsamhäl
Page 81 and 82: 79 vakar svartsjukt över sina priv
Page 83 and 84: 81 gud utan av att samhällets inr
Page 85 and 86: 83 kaotiskt ursprung som gudarna p
Page 87 and 88: 85 legium. Längre fram i tiden kan
Page 89 and 90: 87 Nefertite var hans gemål) och f
Page 91 and 92: 89 Babylonier Landet och erövrarna
Page 93 and 94: 91 så stora att de helt klart mås
Page 95 and 96: 93 Flera av de i bibeln framträdan
Page 97 and 98: 95 klagokulter vart år. Hur detta
Page 99 and 100: 97 1100-talet börjar den ideologis
Page 101 and 102: 99 beskydda fattiga och att visa en
Page 103 and 104: 101 draget och inåtvänt. Att döm
Page 105 and 106: 103 Muhammed började efterhand ang
Page 107 and 108: 105 betrakta det heliga kriget som
Page 109 and 110: 107 paradiset, vilket skildras som
Page 111 and 112: 109 pilgrimsfärden till Mekka åtm
Page 113 and 114: 111 ståthållarens pretentioner p
Page 115 and 116: 113 rymma farliga konsekvenser, sam
Page 117 and 118: 115 ningarna inom samhället. Det f
Page 119 and 120: 117 inhemska folkgrupperna. I den s
Page 121 and 122: 119 Det framgångsrika kriget betyd
Page 123 and 124: 121 medlemmar i gemensamma handling
Page 125 and 126: 123 agenter och Purushas väsen är
Page 127: 125 tellektuell, religiös traditio
Page 131 and 132: 129 råder nämligen en diskrepans
Page 133 and 134: 131 fastställdes bestämda påföl
Page 135 and 136: 133 höga murar och därinnanför f
Page 137 and 138: 135 Vid inträdet i munkorden föll
Page 139 and 140: 137 inte därför att sexualiteten
Page 141 and 142: 139 ord en logisk följd av att man
Page 143 and 144: 141 religionerna samman. Behandling
Page 145 and 146: 143 föraktfulla inställning till
Page 147 and 148: 145 traditionens förnyelse denna i
Page 149 and 150: 147 medeltiden till det gryende bor
show all

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?