Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

66
vägen till ett övervinnande av den historiskt betingade okunnigheten om religion i nutiden.
Grunden för de europeiska fördomarna om främmande religioner och kulturer är kristendomen
och den samhälleliga ställning den intagit genom historien. Detta visar också på den
roll kristendomen haft i den västerländska expansionen över världen.
Det kan däremot vara svårare att motivera varför en rad religioner uteslutits från denna
översikt. Ett motiv är naturligtvis utrymmesskäl, men därmed kommer man inte ifrån det val
som detta innebär. Jag har alltså sett områden som det gamla, förrevolutionära Kina, den
fornnordiska, den iranska, zoroastiska, de hellenistiska och den romerska religionen som
mindre centrala för denna bok. Det gamla Kinas främsta religion var buddhismen, vars
historiska grund ligger i Indien. Konfucianismen var inte en religion utan en samhällsfilosofi,
som sammankopplades med en religiöst underbyggd härskarideologi. Taoismen kan inte
heller betraktas som ett religionssystem. Den är en mystiskt färgad naturfilosofi, som ganska
snart uppgick i en folklig, magisk praktik.
Den fornnordiska religionen tillhör religionshistoriens utmarker, trots den ställning den haft i
chauvinistisk ideologi. Källorna är sena och osäkra. Till vikingarnas religion finns knappast
ett trovärdigt vittnesbörd, resten, som flitigt brukats, är hörsägner och förmodligen delvis
fantasier. Studierna av den nordiska eller germanska kulturen motiverades av en uppflammande
romantisk nationalism. Påfallande är hur mycket av dessa studier som senare
bedrevs i 30-talets Tyskland. Förutom att studierna alltså måste bygga på osäkra källor, torde
den fornnordiska religionens betydelse för vår kulturella bakgrund vara övervärderad. En
folklig s. k. hedendom har visserligen levt kvar genom århundradena efter kristnandet, men
den är något annat än den fornnordiska överklassregion, man kan konstruera fram ur sagor
och andra källor.
Iransk, zoroastrisk och romersk religion har fallit utanför denna framställning främst av
utrymmesskäl. Till en del är det också här så att källornas bristfällighet är en svårighet. Materialet
till den iranska religionen och till zoroastrismens uppkomst är ytterligt svårtolkat, och
alltjämt rör man sig här huvudsakligen med rekonstruktioner där endast enstaka punkter är
säkra. Detsamma gäller den gamla romerska religionen, som i historisk tid överlagrats och
förvandlats genom politikens utveckling och det grekiska inflytandet. Hellenismens utelämnande
måste sägas vara en brist, som dock i viss mån täcks genom att framställningen av dess
grunder faller under avsnittet om Greklands religion 1 .
Den stora gruppen av de folk som till helt nyligen kallades nutida primitiva folk, utgör ett
större problem. Det har redan framgått att det är oegentligt att sammanföra deras historiska
kulturer till en grupp. Men om också dessa religioner ses i ett historiskt sammanhang, så har
de undergången genom mission, kolonialism och imperialism gemensam. Den europeiska
kulturens historiska del i dessa kulturer är just denna undergång. Att studera dem fristående
från denna historia innebär ett dilemma som måste utmynna i ett ställningstagande för eller
mot det imperialistiska förtrycket. De afrikanska kulturernas historia tillhör Afrikas folk,
liksom de nutida indianska kulturspillrorna i Latinamerika tillhör dessa folk. Länderna i
Afrika, Latinamerika eller Sydostasien tillhör emellertid i nuläget inte folket, utan behärskas
av främmande och inhemska förtryckare i förening. Den vita omsorgen om folkets kulturella
historia blir i detta läge ett Skansen- och lappmarknads-företag och andra åtgärder av
solidaritet kan synas mer påkallade. Studier och teoretiskt arbete är nämligen en fråga om ett
ställningstagande och en prioritering. I denna bok se därför dessa kulturer i samband med i det
1 Se även Ambjörnsson-Elzinga-Törngren, Tradition och Revolution del I.