Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
33<br />
värden <strong>för</strong>stärks. Hela det religiösa och sociala systemet representerar och vilar på dessa<br />
värden.<br />
Det kan vara riktigt att myt och religion i många <strong>av</strong> de underutvecklade länderna fyller en<br />
konserverande funktion och är ett opium <strong>för</strong> <strong>folket</strong>. Men in<strong>för</strong> det politiska och ekonomiska<br />
<strong>för</strong>trycket från västerländska stater och in<strong>för</strong> det allmänna imperialistiska <strong>för</strong>aktet <strong>för</strong><br />
främmande kultur kan myt och över huvud religion bli ett medel att definiera den egna<br />
kulturens rätt att existera. Detta dilemma är tydligt i många <strong>av</strong> de islamska staterna. Å ena<br />
sidan är kulturtraditionen oupplösligen <strong>för</strong>bunden med islam och å den andra utgör islams<br />
ideologi verkligen ett medel <strong>för</strong> <strong>för</strong>tryck och ett allvarligt hinder <strong>för</strong> en progressiv samhällsutveckling.<br />
Den funktion som myten i det religiösa systemet har <strong>för</strong> kulturens bevarande och<br />
egenvärde måste ses också från denna synpunkt.<br />
I dessa sammanhang blir det dock nödvändigt att tala om myt och religion. Mytens värde<br />
ensamt i det religiösa och sociala systemet bör inte överskattas. Som uttryck <strong>för</strong> den allmänna<br />
världsbilden är myten mer lättillgänglig än många <strong>av</strong> de andra delar som bygger upp uppfattningarna.<br />
Men här<strong>av</strong> får man inte <strong>för</strong>ledas att tilldela den någon generell primärfunktion. ”I<br />
begynnelsen var myten” är med andra ord inte någon sats som gäller i alla sammanhang eller<br />
<strong>för</strong> alla kulturer. Inom vissa kulturer har en oerhört rik mytologi utbildats, medan andra<br />
kontrasterar genom sin fattigdom på detta plan. De funktioner mytologin har, kan på andra<br />
håll fyllas <strong>av</strong> andra institutioner. Som exempel kan man ta ett speciellt utvecklat rituellt<br />
mönster eller former <strong>för</strong> sociala institutioner som släktskapsregler och klandifferentiering.<br />
Tron på gudar och andar behöver inte vara nedlagd i en mytologi utan kan följa ett traditionellt<br />
mönster <strong>av</strong> kulthandlingar, magiska ritualer och andra sedvänjor.<br />
Inte heller kan man uppställa någon generell relation mellan myt och kult. Många gånger<br />
<strong>för</strong>ekommer visserligen en mycket nära samverkan mellan dessa två element och någon form<br />
<strong>av</strong> <strong>för</strong>bindelse har de alltid om också i skiftande utformning. Rit och kult kan utgöra en<br />
dramatisk illustration till myten där kultdeltagarna återger mytens händelser i en ceremoniell<br />
praktik. Kulthandlingen utgör då samtidigt ett återskapande och ett <strong>för</strong>verkligande i nuet <strong>av</strong><br />
den mytiska urtidens sammanhang. Ett sådant aktualiserande sker dock alltid när myten<br />
återberättas och <strong>för</strong>utsätter där<strong>för</strong> inte ett dramatiskt handlande. Likaså kan kulten gestalta ett<br />
händelserikt drama utan att detta där<strong>för</strong> <strong>för</strong>eligger i mytens berättande i ord. Att myt och kult<br />
ofta följs åt är mer att betrakta som ett utslag <strong>av</strong> de sammanbindande krafterna i kulturens<br />
helhet.<br />
Myten och elefantens snabel<br />
I översiktlig form kan man inte komma så mycket längre än så här i en beskrivning <strong>av</strong> vad<br />
myt är. En mer detaljerad och grundligare kunskap om mytologins struktur fordrar att man går<br />
till de skilda kulturerna och studerar den i sitt sammanhang. Att plocka ut en myt här och en<br />
annan där och återge dem är skäligen meningslöst. Resultatet blir en samling goda, mer eller<br />
mindre begripliga historier, men den vägen ger ingen <strong>för</strong>ståelse <strong>av</strong> mytologi och kulturellt<br />
sammanhang. En sådan <strong>för</strong>ståelse <strong>för</strong>utsätter ett noggrant dokumenterande <strong>av</strong> en myt inom en<br />
viss kultur, varvid myten måste ses som en del <strong>av</strong> hela den mytologiska strukturen i <strong>för</strong>sta<br />
hand och vidare mot bakgrund <strong>av</strong> hela samhället och samhällets historia. En myt i denna<br />
bemärkelse är nämligen inte någonting i sig utan en del <strong>av</strong> en helhet och kan bara <strong>för</strong>stås<br />
utifrån denna helhet.<br />
Hur många myter man än samlar ihop från olika håll så kommer man ändå inte att få ett<br />
begrepp om myt så att man kan dra några slutsatser om myt i och <strong>för</strong> sig. Det <strong>för</strong>håller sig här