Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

141
religionerna samman.
Behandlingen av religionerna under imperialismens epok syftar här främst till att klargöra
problematiken i det grundläggande och genomgående tema varigenom detta ämnesområde
utgör en helhet. Detta tema utgör samtidigt förklaringen till sådana fenomen som man kallat
världsreligionernas renässans och acculturation-kulter och som dominerar nutidssituationen.
För de enskilda religionernas del kan det här endast bli fråga om en översiktlig framställning.
Området är dessutom svår-behandlat i sin helhet på grund av att det material man har att utgå
från är magert och obearbetat. Den forskning som bedrivs utmärks av ytligheter, luckor och
ideologiska dimridåer, som aktivt motverkar insikter och kunskaper och i själva verket är ett
vapen i imperialismens tjänst. Den grundläggande forskningen över imperialismens härjningar
är ett outfört arbete, som kommer att bli en uppgift för de folk som slutligen krossar den.
Utbredningen och förtryckets ideologi
Rent faktiskt, dvs utifrån sifferuppgifter, kan man konstatera att av de religioner, som här blir
aktuella, är kristendomen störst. Därnäst följer islam, hinduismen och buddhismen, som alltså
har den minsta omfattningen. De skriftlösa folkens religioner utgör en hastigt krympande
grupp och ett försök att uppskatta dess omfattning skulle i praktiken vara mycket svårgenomförbart.
Härnäst kan man fastslå att kristendomen dominerar i Europa och i Nord- och Sydamerika,
och islam i Asien och Afrika ungefär i ett bälte från Indonesien västerut till Afrikas atlantkust.
Hinduismen finns egentligen uteslutande i Indien jämte de rester av ett indiskt inflytande, som
finns främst i Bortre Indien. I Afrika finns dessutom en relativt betydande grupp indier, vilka
förflyttades dit genom den brittiska kolonialadministrationen, och som genom sin isolerade
ställning behållit sin religion. Buddhismen har sitt huvudområde i Bortre Indien, Japan och i
Sydostasien, samt som kvarlevor i Kina med Tibet. I Indien finns numera ett litet men ökande
antal buddhister och i mycket ringa mån gäller detsamma för Europa.
Dessa utbredningsuppgifter säger emellertid mycket litet om religionernas reella utbredning,
dvs om deras innebörd i de områden där de hör hemma. Man kan jämföra två kvantitativa
uppgifter som att kristendomen räknas som världens största religion och Indonesien som
världens största islamska land. Det är ganska självklart att dessa utbredningar inte utan vidare
kan jämföras. Mellan de olika länderna och områdena råder så stora skillnader i kulturellt,
socialt och ekonomiskt avseende att begreppet anhängare måste få helt olika innebörd. Hela
USA räknas på kristendomens konto trots att endast 60 % av befolkningen tillhör någon kyrka
och att religionen för en uppskattningsvis ändå lägre procent har någon större angelägenhetsgrad.
Ändå spelar religionen i USA en ovanligt stor social och ideologisk roll jämfört med
Europa, där religionens betydelse inte är lika uttalad. Pakistan är exempelvis ett islamskt land
skapat som en teokrati på religionens grund. Detta innebär att islam dominerat sociala
institutioner som undervisningsväsende och juridik. De anhängare av religionen som man
räknar i Pakistan eller Indien och dem man räknar i Europa innebär skilda saker. Religionens
sociala dominans har en innebörd som går utöver den siffermässiga utbredningen. Ytligt sett
skulle man väl anta att den allmänna utvecklingen i världen för religionernas del skulle vara
en utveckling mot ökad sekularisering. Detta förefaller ligga i linje med den allmänt eftersträvade
utvecklingen i socialt och ekonomiskt avseende. Så enkelt förhåller det sig emellertid
inte, främst på grund av att man inte kan utgå från en utveckling i denna vaga och opreciserade
bemärkelse. Det är en diametral skillnad mellan den utveckling som leder till att den s.
k. tredje världens länder inordnas i den kapitalistiska ekonomin genom imperialismen och den
utveckling som innebär folkens befrielse från förtryck. Den generella tesen att det är den