Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
114<br />
enhet och upphöjdhet. Då den mystiska rörelsen växte sig starkare, helt utom de härskandes<br />
kontroll, utvecklades även en alltmer antagonistisk stämning. Förföljelserna mot sufismen fick<br />
sin kulmen då sufiern al'Halladj <strong>av</strong>rättades i Bagdad 922. Han hade uttalat orden ”jag är Gud”<br />
och korsfästes <strong>för</strong> denna hädelse. Detta innebar även ett ingrepp mot hela den sufiska rörelsen,<br />
som härefter sökte sig mer etablerade former, eftersom man inte hade möjlighet att på denna<br />
grund ta upp en kamp med den härskande religionsideologin. Det asociala i mystiken låg helt i<br />
en strävan att ställa sig utan<strong>för</strong> och inte i någon önskan att bryta med de etablerade religiösa<br />
och sociala formerna. Sufismen inordnades i olika skolor och upprättade ett slags ordensväsende<br />
vilka utövade gemensamma andaktsövningar ledda <strong>av</strong> lärare och i enlighet med fastställda<br />
metoder <strong>för</strong> den religiösa upplevelsens uppnående. Ett par århundraden efter al'Halladj<br />
är sufismen respekterad och inordnad i den ortodoxa läran genom islams siste store lärobyggare<br />
al'Ghazzali.<br />
I sufismens spår följde en spontan framväxt <strong>av</strong> helgondyrkan inom islam. Liksom folken<br />
tidigare dyrkat fäderna vid gr<strong>av</strong>arna började man nu dyrka de heliga asketernas gr<strong>av</strong>ar. Försöken<br />
att bryta den utvecklingen var ganska lama och snart fann sig ortodoxin i faktum. På så<br />
sätt uppkom en kult <strong>av</strong> islams stora män, moskéer restes över deras gr<strong>av</strong>ar och fester firades<br />
vid bestämda tillfällen i anslutning till de sufiska ordnarnas religionsutövning. Den gamla<br />
kombinationen <strong>av</strong> fest, kult och marknad präglade helgondyrkan och de större helgongr<strong>av</strong>arna<br />
blev vallfärds- och handelsmål. Vallfartsorten fram<strong>för</strong> andra <strong>för</strong>blev dock Mekka och genom<br />
helgonkultens framväxt måste Muhammed bli helgonet fram<strong>för</strong> andra. Mekka blir ett centrum<br />
<strong>för</strong> helgonkulten och dyrkan <strong>av</strong> Muhammed och islams <strong>för</strong>sta anhängare som levt och verkat i<br />
Mekka och Medina blir en levande symbol <strong>av</strong> islams <strong>för</strong>flutna. Legenderna kring profetens<br />
levnad får ett helt annat liv än berättelserna i sunnas mönsterbildande historier. Underberättelserna<br />
var ett betydelsefullt moment i kulten <strong>av</strong> helgonen och Muhammeds person<br />
tilläggs nu den gudomlighet som han själv egentligen alltid bekämpade.<br />
För sufismen fanns emellertid direkta anknytningspunkter till Muhammed. Han var inte bara<br />
helgonet över alla helgon utan i hans uppenbarelser kunde mystikerna också igenkänna sin<br />
egen religiösa erfarenhet. Mystiken är en direktupplevd fromhet som går sina egna vägar och<br />
bryter med den formalistiska prägeln och den stela dogmatiken. Den frånkännes det härskande<br />
skiktet dess monopol på religionen, men kan i längden inte innebära något reellt hot. I stället<br />
kommer den sufiska fromheten, när den efter hand når spridning i allt bredare lager bland<br />
<strong>folket</strong>, att utgöra den kraft varigenom islam lever vidare. Efter läroutvecklingens <strong>av</strong>slutande<br />
med al' Ghazzali blir de religionslärdes främsta strävan att bevara denna struktur. Porten är<br />
stängd, som man säger, eftersom den läromässiga strukturen härigenom lyckats inordna skilda<br />
riktningar och skolor i ett harmoniserande system. Detta fastslående kan emellertid endast<br />
vara inledningen till en under gång eftersom varje religion, som en del <strong>av</strong> samhället måste<br />
anpassas efter den historiska utvecklingen. Den folkliga fromhet, som sufismen lyckades<br />
vidmakthålla <strong>för</strong> den spontana erfarenhetens alla legendariska uttryck blev den kraft som<br />
upprätthöll islam.<br />
Den tendens till <strong>för</strong>stelning och slutenhet som utmärker islam från 1100-talet och några<br />
århundraden framåt har sina rötter i det islamska väldets upplösning. Kalifatet hade sprängts i<br />
tre delar och även i det sociala livet hade det islamska styrelseskicket börjat visa sina svagheter.<br />
Handeln utgjorde den enda ekonomiska grundvalen <strong>för</strong> den arabiska övermakten och<br />
härigenom skedde endast små <strong>för</strong>ändringar i de islamska ländernas traditionella ekonomi. Den<br />
arabiska kulturen och den islamska samhällsideologin kom visserligen efterhand att dominera<br />
samhällslivet, men denna grund <strong>för</strong> enhet och sammanhållning kunde inte motstå motsätt-