Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

138
kolonialismen och imperialismen brutit upp och utplundrat den ekonomiska grundvalen och
skapat ett nytt förtryck. Kastväsendet har därigenom konserverats för de mest förtryckta,
medan klyftan mellan dem och det intellektuella överskiktet blivit större än någonsin tidigare.
IV. Religionerna under imperialismens epok
Världsreligionerna i nutiden
Med den historiska forskningens minskade intresse för sitt avslöjande förflutna och det
ökande behovet av samtidsideologi har följt en tilltagande inriktning på den s. k. nutiden.
Även religionshistorien har uppmärksammat denna vindkantring och talar numera om att
särskild uppmärksamhet bör ägnas världsreligionerna i nutiden, utan att man dock på något
sätt klargjort för sig vad detta innebär. På så vis kan man tillskansa sig aktualitetsvärdet utan
att behöva betala med ett ställningstagande. Världsreligioner är emellertid inte bara något som
är stort och betydelsefullt, utan religioner vilkas betydelse bestäms av de samhälleliga
förhållandena i de länder där de hör hemma eller dit de utbrett sin verksamhet. Nutiden
betecknar inte bara att det hela är aktuellt, utan hänför sig till den nuvarande epoken av den
historiska utvecklingen och det är imperialismens epok. Det är helt omöjligt att betrakta
främmande religioner 1 nutiden mot bakgrund av ett obrutet historiskt perspektiv. Liksom
kristendomens betydelse och innebörd helt har förändrats i det kapitalistiska samhället i
västerlandet, så har religionens villkor i de utomeuropeiska kulturerna blivit radikalt annorlunda
under kolonialismens och imperialismens skede.
Eftersom det inte är helt klart vad man ska mena med religion, finns det heller inga entydiga
kriterier för vad en världsreligion är för något. Om man med världsreligon menar en religion
med anspråk på att vara den enda sanna och som i konsekvens av detta anspråk aktivt strävar
efter universalitet, så faller tre religioner under detta kriterium; nämligen kristendom, islam
och buddhismen. Om man utgår från det politiska läget i världen är det strängt taget endast
kristendomen som uppfyller detta kriterium, på grund av att dess möjligheter till utbredning
varit ojämförligt mycket större än någon annan religions. Man räknar emellertid med fler
världsreligioner och då utgår man inte från universella anspråk utan från utbredning och
betydelse. Hinduismen räknas därför som en världsreligion, trots att den inte strävar att
utbreda sig utanför Indien. Visserligen menar sig hinduismen besitta de högsta sanningarna,
men detta leder inte till den exklusivitet och intolerans, som brukar följa med ett universellt
anspråk. Judendomen har i detta avseende vissa likheter med hinduismen, men den brukar inte
räknas som en världsreligion på grund av den begränsning som ligger i dess mer eller mindre
uttalade bundenhet vid det judiska folket. Däremot har stundom 1 den traditionella religiösa
världsåskådningen i Kina räknats som en världsreligion av samma skäl som hinduismen. Det
är emellertid tveksamt om man kan likställa den s. k. universismen i det gamla Kina med ett
utbildat religiöst system som hinduismen. Dessutom kan inte kinesisk s. k. universism falla in
under detta som man kallar nutid. Det kinesiska folket omfattar i nutiden inte någon
universism från gamla tider utan den socialistiska revolutionens proletära ideologi och Mao
Tsetung-tänkandet. Man kan därför inte tala om en nutida världsreligion i Kina. Däremot är
frågan om religionens ställning i länder som genomfört en socialistisk revolution av ett visst
intresse för nutidsläget. Kommunismen betraktas av borgarna som en slags ny religion, främst
på grund av att man har ett klassintresse av att nedsvärta den proletära ideologin. Denna
oklarhet har sin grund i att man inte förmår skilja mellan vetenskap och ideologi och inte
heller mellan religion och samhällsideologi, även detta av ideologiska skäl. Det är med andra
1 I exempelvis Helmuth von Glasenapp, De fem världsreligonerna.