29.08.2013 Views

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

50<br />

de sociala gemenskapsformerna upphöjs till helighet underordnas individen kollektivet och<br />

erhåller en plats i den sociala skiktningen, som bestämmer hans möjligheter. Därmed understöds<br />

inte bara den sociala solidariteten utan också den sociala bundenheten. Gemenskapsformerna<br />

blir en cirkel, genom att utgöra den väg på vilken man tar sig upp respektive hålls<br />

nere. För att stabiliteten inte skall rubbas i ett samhälle med stora sociala skillnader och orättvisor,<br />

finns i allmänhet i mytologin inte bara en sanktionering <strong>av</strong> de rådande <strong>för</strong>hållandena,<br />

utan också någon form <strong>av</strong> komplettering och kompensation. Mot de jordiska lidandena står<br />

religionens lika möjligheter <strong>för</strong> alla att uppnå utomjordisk tröst och lycka. Den indiska<br />

själ<strong>av</strong>andringen erbjuder möjligheten till ett bättre socialt utgångsläge i nästa existens. I<br />

kristendomen gäller löftet om himmelriket uttryckligen lika <strong>för</strong> alla och <strong>av</strong>speglas i<br />

exempelvis gospelsångens konkreta uppfattning om ”kalvstek i himlen” (pie in the skye).<br />

Tyvärr slår de sociala orättvisorna oftast igenom i den religiösa ideologin. De kastlösa<br />

<strong>av</strong>ancerar långsamt i själ<strong>av</strong>andringen och det var mest sämre folk som kom till helvetet.<br />

Vikingarnas Valhall var reserverat <strong>för</strong> hjältar och till det grekiska Elysion kom knappt någon.<br />

En bättre kompensation erbjuder där<strong>för</strong> den dystra <strong>för</strong>kunnelsen om dödens demokrati där alla<br />

oberoende <strong>av</strong> rang får vistas i samma bleka skuggtillvaro.<br />

Det är inte bara de samhälleliga motsättningarna som <strong>av</strong>speglas i myter och kultiska<br />

institutioner kring de sociala organisationsformernas ideologi. Det man ofta framhållit i<br />

totem-ismen är den solidaritet och samhörighet med naturen, som manifesteras i människans<br />

relation till totem. Nu är väl natursymboliken i många fall inte mer än symbolik. Men när<br />

indianerna talar om djuren som släkt och bröder innefattar detta en upplevelse <strong>av</strong> den<br />

mänskliga kulturens brott med naturen, som uttrycks i ett tema <strong>av</strong> grundläggande motsatser i<br />

myterna. Även institutionellt kan ett i jakten dödat djurs klan agera som en slags medlare.<br />

Man ber djuret om ursäkt <strong>för</strong> att man dödat det och riterna syftar till att upprätthålla en god<br />

relation. I det australiska exemplet från Aranda (ovan sid. 73f.) fungerade klanorganisationen<br />

som en pakt mellan människorna och naturen. Man kan säga att mytologi och kult härvidlag<br />

utgör ett <strong>för</strong>sök att överbrygga en upplevd motsättning mellan mänsklig kultur och den vilda<br />

naturen genom att utforma relationen som ett system <strong>av</strong> sociala, ömsesidiga <strong>för</strong>pliktelser.<br />

Totemism överallt eller ingenstans<br />

När totemismen som <strong>för</strong>eteelse <strong>för</strong>st lanserats <strong>för</strong>sökte man ju ehuru med magert resultat, att<br />

finna totemism överallt och då särskilt i historiska skeden <strong>av</strong> andra religioner än de skriftlösa<br />

folkens. Dessa teorier har i allmänhet tillbak<strong>av</strong>isats i brist på övertygande material. Vissa<br />

forskare fortsätter emellertid att hävda att man i Egypten haft en ursprunglig totemism eller att<br />

dionysoskulten i Grekland från början innebar ett sakramentalt, totemistiskt ätande <strong>av</strong> guden<br />

själv uppenbarad som ett djur. Tanken att totemistiskt tänkande inte har så enastående<br />

<strong>för</strong>utsättningar att det bara skulle <strong>för</strong>ekomma isolerat till ett fåtal kulturformer måste anses<br />

vara riktig. Man bör alltså kunna tänka sig att det kan <strong>för</strong>ekomma paralleller till de tankestrukturer<br />

som totem<strong>för</strong>eställningarna hos indianerna uppvisar. Men när man sökte dessa<br />

paralleller utgick man från fel <strong>för</strong>utsättningar eller letade så att säga på fel ställe. Dels utgick<br />

man som vanligt från något slags totemismens ”väsen” i stället <strong>för</strong> att ta fasta på konkreta<br />

kulturdrag, dels leddes man <strong>av</strong> <strong>för</strong>eställningarna om den indianska totemismen till att<br />

identifiera totemism med djurdyrkan. Detta senare var ett villospår eftersom dessa två<br />

<strong>för</strong>eteelser inte hänger ihop. Djurdyrkan är inte totemism och totemism är inte djurdyrkan.<br />

Fler saker än djur kan ju fungera som totem och när totemet är ett djur så innebär inte detta att<br />

djuret dyrkas, utan att det fungerar som emblem och metafor. Former <strong>av</strong> totemism bör där<strong>för</strong><br />

sökas på det kulturellt, sociala relationsplanet. Nu är ju de s. k. kulturreligionerna relativt lite<br />

behandlade ur den synpunkten. Detta har som jag tidigare påpekat sin <strong>för</strong>klaring i

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!