Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

112
utgångspunkt från den grekiska tesen att förnuftet bör vara kriteriet i trosfrågor riktar den
tidiga islamska teologskolan, de s. k. mutaziliterna, sin kritik mot de populära föreställningarna.
Den teologiska filosofin vänder sig framför allt mot gudsbilden. Om Gud är en kan
han inte ha egenskaper eftersom det skulle strida mot hans enhet att tillskriva honom något.
Godhet, allmakt, visdom är därför inte egenskaper hos Gud utan han är detta i kraft av sitt
väsen. Härav följer att Gud alltid verkar i enlighet med sitt väsen. Hans rättfärdighet leder till
att han sänder människan profeter och vägledning och verkar för hennes bästa, eftersom det
ingår i hans plan med henne att hon skall frälsas. Han har vidare givit människan en fri vilja
och om hon använder denna vilja för sin frälsning leder detta följdriktigt till verkan av Guds
nåd. Vidare kan, eftersom Gud är en och inte tål något vid sin sida eller kan tillskrivas attribut
och egenskaper, Koranen inte vara evig utan är skapad. I klartext betyder denna konsekvens
att Guds ord inte är evigt.
Detta finslipade system fyllde en funktion som härskarideologi. Problemet var bara att Gud så
att säga efter denna behandling inte var sig riktigt lik sådan man kände honom från Koranen.
En Gud som i kraft av sitt väsen måste verka det goda, skiljer sig avsevärt från Koranens bild
av en upphöjd allsmäktig Gud, som med sin allenarådande vilja i ett huj kan utplåna sin
skapade värld om så behagar honom. Den fria vilja som i mutaziliternas teologi tilldelas
människan strider mot koranens första sura där människan ber: ”Led oss på den rätta vägen,
deras väg vilka du bevisat nåd, vilka ej drabbats av vrede och som ej fara vilse” (min kursiv).
Att koranen skulle vara skapad satte hela frågan om Muhammeds uppenbarelser i gungning.
Det var emellertid inte lätt för de uppskakade gammaltroende att hävda sin mening, ty deras
tro var inte klädd i den grekiska filosofins slipade former. Mutaziliternas tänkande kunde
därför slå igenom och hela islams andra århundrade kom att behärskas av denna diskrepans
mellan tro och lära. Den skolning i filosofiskt tänkande som utvecklades vid de vetenskapliga
lärdomssätena blev efterhand emellertid också ett medel att komma tillrätta med dessa
diskrepanser. Det dagliga koranstudiet inpräntade uppfattningar om Guds natur och Koranens
helighet, vilka måste bryta igenom i teologin. I början av 900-talet modifierades den
mutazilitiska läran till en bättre överensstämmelse med koranen av al'Ashari. Har hävdar att
gud inte är bunden att vilja det goda och komme: i filosofiskt skarpsinniga formuleringar
”tillrätta” med de logiska orimligheterna i läran om predestinationen och den fria vilja, som
måste tillskrivas människan för att hon ska kunna betraktas som ansvarig för sina gärningar.
Koranen är evig, men för att kunna hävda detta måste man skilja mellan Guds eviga ord och
den konkreta text som står att läsa i Koranen.
Dessa teologiska spetsfundigheter måste förstås mot bakgrund av den utveckling av
tänkandet, som skedde på grundval av de materiella förutsättningarna, de utökade
kommunikationerna och den rika tillgången till kulturella impulser i det islamska väldet under
de första århundradena. Enandet genom islam hade frigjort en rad samhälleliga krafter, vilket
inte bara resulterade i en ekonomisk uppblomstring utan även en tidigare oanad utveckling av
den kulturella och vetenskapliga aktiviteten. Liksom kristendomen fört en ojämn kamp med
det grekiska tänkandet och för några århundraden lyckades lägga kunskapsproduktionen under
sitt bann, ställdes även islam inför att försvara den religiösa tankestrukturen. Det som utmärkte
den grekiska vetenskapen var inte att den var ett ”fritt” tänkande, ty tänkande är en
verksamhet i samhället och har därmed sina förbindelser med samhällslivets övriga områden
och detta bestämmer dess villkor. I det grekiska samhället hade emellertid tänkandet kunnat
bryta med det mytologiska betraktelsesätt, som förlägger grunden för den upplevda verkligheten
och människans villkor till övernaturliga krafter. På teologins område måste det därför