Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

27
skepnad och oxar framställa sina gudar som oxar och göra deras kroppar till sin egen avbild.”
Så skrev den grekiske tänkaren Xenophanes (550 f. Kr.) och formulerade därmed en helt
riktig iakttagelse, även om han främst var ute för att kritisera den traditionella religionen i sin
samtid. I många skapelseberättelser uttrycks samma tanke omvänt. Det är inte bara Genesis
som låter Gud skapa människan till sin avbild. Också Jesus fick med tiden blå ögon och ljust
hår, medan Muhammed ibland har blivit svart. Det gudomliga får symbolisera och återspegla
de mänskliga förhållandena.
Man kan också hävda att 'det mänskliga tänkande som utbildar en världsuppfattning har sin
grund i språket, som inte bara är ett kommunikationsmedel utan ett redskap varmed
människor kan abstrakt gripa om sin omgivning. Den värld som människan lever i skapas,
lever vidare och förändras av ett utarbetat system där myt, rit, moral osv. ingår. Detta system
av historia och handling är förankrat i en värld som går utöver nusituationen och individen.
Därpå grundas uppfattningen av tillvarons betydelse och den makt eller kraft som
upprätthålles den.
Därför är termen övernaturlig möjligen missvisande för det rör sig inte om något avskilt och
”utanför”. Denna makt eller kvalitet hos tillvaron råder såväl i den stora som i den lilla
världen, både i makro- och mikrokosmos. Det är den grund man tillskriver världens skapelse
och upprätthållande och detta något uppenbarar sig kontinuerligt i den. Men den värld det
handlar om är människans värld. En skapelsehistoria är inte någon abstrakt världsförklaring.
Den handlar om hur tillvaron blivit sådan den är i de mänskliga förhållandena, alltifrån himmelsfenomen
och naturtillgångar till sociala institutioner och den enskildes villkor. Det är i
dessa sammanhang det övernaturliga har sin betydelse genom att råda över liv och död, över
kroppens funktioner och det sätt människornas liv är inrättat på.
Världsbilden röjer en strävan att utgöra ett sammanhängande mönster där olika funktioner får
sin mening just genom att ingå i denna helhet. Luckor, motsägelser och inkonsekvenser, som
faktiskt är mycket vanliga i religiöst tänkande, får ändå sitt berättigande genom den högre
auktoritet, vars natur det är att inte vara helt begriplig. Man får komma ihåg att detta slags
tänkande inte är inriktat på att vara logiskt och rationellt utan att skapa värden och
meningsfulla symboler. En helighet som till alla delar vore logisk och fattbar vore ju inte
längre helig.
Denna kulturens bärande världsuppfattnings funktion är att upprätthålla det sociala livets
värde, försvara det mot hot och legitimera dess giltighet. Sociala institutioner, seder och bruk,
kult och moral får sin sanktion genom sin bakgrund i världsbilden.
De ramar som världsbilden uppställer är inte bara uttryck för mänskligt tänkande. Inom dessa
ramar arbetar också människors intellektuella aktivitet. Det allmänna idéinnehållet är så att
säga materialet för denna aktivitet och detta innebär att också ramen kan förändras. Men lika
lite som religionen är något påfund är världsbilden en intellektuell skapelse i fria luften. Den
har en solid grund i människans materiella och sociala levnadsbetingelser och dess
föränderlighet står i samverkan med dessa förhållandens föränderlighet.
Natur och kultur
När man kallat en stor grupp kulturformer för naturfolk har man utgått från de naturliga
livsbetingelsernas formande inverkan på den mänskliga kulturen. Den ekonomiska produktionen
baseras i dessa samhällen på ett direkt utnyttjande av naturen och inte på ett
organiserat, socialt utnyttjande av mänskligt arbete som i det västerländska, kapitalistiska
samhället.