Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

49
totem utväljs inte för att de är goda att äta utan för att de är goda att tänka. Det är i första hand
en tankestruktur med klassifikatorisk funktion och som följer ett ideologiskt associationsmönster.
Belysande är att barn av vita och indianer fick de av européerna införda grisarna och
hönsen som totem.
Motsvarigheter till sådant särskiljande av grupper genom emblem och symboler återfinns
överallt och totemism ska därför inte betraktas som ett utmärkande, dominerande drag för en
kultur. Däremot är de ideologiska uppfattningarna av totem, emblem och klantillhörighet
naturligtvis knutna till mytologi, världsbild och sociala verksamheter. Myterna framhåller det
kollektiva i denna symbolik som en förutsättning för socialt agerande. Instiftande av totem i
myten framställs ofta som ett överordnande av en kollektiv representant över ett individuellt
beteende. Emblemets ideologiska budskap är kollektivet och grupptillhörigheten som
sammanhållande mening i tillvaron.
Detta budskap uppfattades emellertid inte av dem som studerade totemismen hos indianerna
och därför sammanblandades denna kollektiva form med det individuella undfåendet av en
skyddsande ofta i djurform. Detta är två helt skilda företeelser. Vissa individer kan i drömmar
eller visioner få en privat skyddsande till vilken han sedan har en personlig relation av mer
uttalat religiös karaktär.
Religiös sanktion av samhällsideologin
I myter, institutioner och föreställningar manifesteras och bevaras grupptillhörighetens
fundamentala betydelse för samhällets medlemmar. I all uppfostran ingår inlärning av gruppindelningens
lagar och de förklaringar som samtidigt utgör deras legitimering. Totemismen
antogs ha en så dominerande religiös betydelse just för att man kan återfinna det mönster av
gruppindelning, som går igen i totemsymboliken, manifesterat i den religiösa strukturen av
föreställningar och handlingar. Det är emellertid inte genomgående att detta mönster uttrycks
just i totemistiska termer. Klantillhörigheten avspeglas i kulten i varierande former. Den
totemistiska riten med sakramentalt ätande av totemdjuret är bara en av dessa former. I andra
fall dominerar anfäderskulten också där det annars förekommer totemistiska emblem för
klanerna. Även kulten har sin statusindelning där klanerna intar en olika dominerande
position, vilken har sin bakgrund i tradition och mytologi.
Klanen som socialt indelningssystem kan vara korsad av andra politiska och sociala grupperingar.
Klansystemet avspeglar inte direkt den verkliga sociala skiktningen och tjänar i allmänhet
mer till att dölja orättvisorna i fördelningen av tillgångar och rättigheter. Det understa
skiktet står ibland helt utanför eller bildar en mer odifferentierad grupp, medan klansystemet
framhåller och befäster överskiktets ställning. Däremot har klanerna en skiftande relation till
varandra. En klan kan med bas i myter, tradition och riter inta en absolut särställning gentemot
andra. En sådan klan utgör en adel, vars medlemmar genom sin klantillhörighet är
garanterade vissa privilegier. Denna ställning måste emellertid också befästas och legitimeras
genom ett utarbetat rituellt uppträdande. Den europeiska adeln var under sin blomstring under
feodaltiden en sådan organisationsform, med emblem, traditioner och myter. Det indiska
kastsystemet är nästan ett extremfall av den sociala organisationens och privilegiefördelningens
befästande och legitimering genom religionens sanktion.
I myterna kring den sociala organisationen och dess uppkomst spåras ett överbryggande av
motsättningar och konflikter. I klanens mytiska instiftande definieras en grupp gentemot en
annan genom att deras inbördes relationer, revir och rättigheter fastläggs. Vid uppkomna
konflikter kan tvisten biläggas genom hänvisningar till dessa mytiska sanktioner. Genom att