Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

116 Att beskriva hinduismen är en mycket omfattande uppgift och den enda möjligheten att göra en samlad framställning är att följa den historiska utvecklingen. I en kort översikt som denna är det dessutom nödvändigt att göra begränsningar. Väsentligast att framhålla i hinduismens utveckling är karaktären av dess sociala förankring. Religionen är inte någonting som äger rum i huvudet på religiösa personer och vars struktur utbildas utanför eller ovanför samhället. Det är därför en vrångbild om man framställer det religiösa tänkandets utveckling som ett autonomt skeende. Denna vrångbild leder vidare till misstaget att se religionens förbindelser med samhällslivet som en påverkan. Religionen kan inte sägas påverka samhället eftersom den ingår i det som •en nivå i den samhälleliga strukturen i dess helhet. Den kan därvid vara mer eller mindre dominerande, men den är alltid förbunden med samhällsutvecklingen, vilken i sista hand bestäms av materiella och inte av ideella faktorer. Det är till exempel helt felaktigt att i nutiden se hinduismen som det avgörande hindret för Indiens utveckling, eftersom religionens försvinnande är en helt sekundär fråga i förändringen av ett ekonomiskt och socialt system. De krafter som förhindrar denna förändring måste också vara ekonomiska och sociala, dvs. det avgörande hindret för Indiens frigörelse utgöres av USA-imperialismen och de inhemska förtryckarna. Hänvisningar till religionen tjänar också till att dölja att den ekonomiska utvecklingen förutsätter en frigörelse av det indiska folket, vilket ensamt besitter den kraft som kan störta förtrycket. I framställningar av hinduismens utveckling beskrivs vanligen endast religionens överskikt, eftersom den traderats och formats av det härskande skiktets intellektuella. Den folkliga religiositet som för varje religion utgör villkoret för dess existens, trängs genom denna ensidighet i bakgrunden. ”Folktron” får bli en leverantör av enstaka idéer och nyheter, vilket anser förklara förändringar inom religionen. Men det härskande skikt som präglade hinduismens utveckling var inte fristående från folket, utan bestämdes just av dess härskande ställning i samhället. Dess tänkande är därmed de härskandes tänkande och folket tänker inte ”för sig själva”, utan deras tänkande bestäms genom dessa förhärskande idéer och handlingsmönster, men också av deras direkta erfarenheter, vilka socialt är annorlunda, i flera avseenden motsatta, det härskande skiktets. Den litterära traditionen, som har sin utgångspunkt i Veda-böckerna och fortsättes genom prästspekulationen, religionsfilosofin och de episka verken, får inte ses som religionens centrum. Litteraturen är källan för vår kunskap om hinduismen, men religionens kärnpunkt ligger i samspelet mellan tänkandet hos det härskande skiktet och folkets tänkande och föreställningar. I en kort översikt över religionen i Indien är det främst dessa förhållanden som förtjänar att framhållas. För att inte göra gemensam sak med det religiösa förtrycket är det nödvändigt att man utgår från att religionen har sin plats i samhället och att den där formas i samspelet mellan folkets och det härskande skiktets erfarenheter och tänkande. Huvudvikten läggs därför inte på en beskrivning av det religiösa tänkandets alla idéer, utan vid ett försök att påvisa detta tänkandes sociala ställning och sociala implikationer. Erövrarna och traditionen Man brukar säga att indierna tillhör indoeuropéerna, men det är inte svårt att genom en blick på Indiens befolkning övertyga sig om att detta är felaktigt. Denna befolkning utgöres nämligen av en mycket omfattande rasblandning. Däremot lades grunderna till den indiska kulturen av indoeuropéer och språket, dvs. det ursprungliga sanskrit, tillhör också den indoeuropeiska språkstammen. Dessa erövrare som framemot 1500-talet före vår tid vandrat ner i Punjab-distriktet i norra Indien, grundade sin tidigaste kultur på krigföring och utbredde sig efterhand över landet. Ett härskande skikt av indoeuropéer etablerar sin makt även över de
117 inhemska folkgrupperna. I den s. k. sanskritiseringsprocess varigenom dessa folkgrupper införlivas i det ursprungliga indoeuropeiska samhället, upphör emellertid kulturen att vara indoeuropeisk. Det härskande skikt som präglar traditionens utformning bevarar en grundprägel från den indoeuropeiska tiden och vissa idéers ursprung ligger där. Men det indiska samhälle där hinduismen utvecklas är inte längre indoeuropeiskt. De indoeuropéer som vandrade ner i Indien kallas arier och hade närmast bakom sig en gemensam tid med iranierna. De associationer som beteckningen arier ger är helt riktiga. Betonandet av det indoeuropeiska eller ariska inslaget i den indiska kulturen, härstammar från europeiska forskare och har sin källa i den europeiska rasismen. Herrefolksmentaliteten legitimerade den vita rasens utbredning över jorden och det var för denna mentalitet helt naturligt att inte tillerkänna andra folk en kulturskapande förmåga. Även om just ideologin om den ariska överlägsenheten avslöjats genom den nazistiska fascismen, så lever samma andas barn vidare i europeisk, västerländsk överlägsenhet och u-hjälpsattityd. Denna idé är fortfarande mycket verksam och handlingskraftig. Den yttrar sig inte bara i vanföreställningar som att den indiska kulturen i varje fall ursprungligen är indoeuropeisk, eller i att man letar efter ”vita, skäggiga” kulturgrundare lite varstans på jordklotet. Den används också som en lämplig förevändning för att ta hand om icke-vita folks råvarutillgångar och för att bränna människor i napalm. Det är därför det är viktigt för europeiska borgare att framställa den indiska kulturen som indoeuropeisk. 1 Den kultur som de indoeuropeiska invandrarna grundlade skiljer sig emellertid avsevärt från den som producerade hinduismen. Det var en ganska lös samhällsform vars sociala organisation baserades på släkten och vars ekonomi och politik grundades på boskapsskötsel och krig. Den föreställningsvärld dessa människor levde i pekar snarare bakåt mot ett förflutet före invandringen än framåt i tiden mot det indiska samhället. Källorna till vår kunskap om denna föreställningsvärld finns emellertid i hinduismens heliga litteratur. Vedalitteraturen, som den heliga litteraturen sammanfattande kallas, är synnerligen omfattande och har en lång tillkomsthistoria. Den avspeglar därför också en historisk utveckling från den tidigaste indoeuropeiska kulturen, som brukar kallas den äldre Vedatiden, fram till dess uppbrytning och framväxten av det indiska samhället och hinduismen. Denna samling av hymner, offerformler, myter och anvisningar för kulten traderades länge uteslutande muntligt och nedtecknades först relativt sent. Dess olika delar är därför svårdaterade, skillnaderna mellan olika partier betingas dessutom inte bara av att de härstammar från olika tider utan även av att de avspeglar olika befolkningsgruppers föreställningsvärld. Veda omfattar fyra böcker till vilka fogar sig den prästerliga litteraturen med uttolkningar av Veda och spekulationer och ett utarbetande av den religiösa föreställningsvärlden. Äldst och viktigast av de fyra Vedaböckerna är Rigveda som innehåller hymner till gudarna. Därnäst kommer Samaveda, sångernas veda med melodianvisningar, Yajurveda, offerformlernas veda och slutligen Atharvaveda som huvudsakligen innehåller trollformler, främst avsedda att hålla onda makter borta från offerhandlingen. Den prästerliga litteratur som räknas till Veda i vid mening är brahmanatexterna och Upanishaderna, men mellan dem och Rigvedas äldsta delar ligger flera århundradens utveckling. Hela Vedalitteraturen är helig, dvs. den har ett gudomligt och inte ett mänskligt ursprung. Veda som betyder vetande har funnits av evighet eller frambragts av den högste och den kommer till människorna genom särskilda skådare, rishis. Denna litteratur är den främsta källan till den historiska utvecklingen. De äldsta delarna av Rigveda hänför sig till den tidiga kulturen och återger dess föreställningsvärld. Verket är 1 Jfr. rasismen i Ringgren—Ström, Religionerna i historia och nutid, sid. 173f.
Page 1 and 2:
Anna Törngren Opium för folket Ti
Page 3 and 4:
Förord Det religiösa eländet är
Page 5 and 6:
3 historiska utvecklingen. Religion
Page 7 and 8:
5 Dansen kring majstången är ocks
Page 9 and 10:
7 har man i stället sett det som e
Page 11 and 12:
9 tidigaste utformning. Vid den äl
Page 13 and 14:
11 samhälleliga strukturen. Studie
Page 15 and 16:
13 den spelade religionen ofta en d
Page 17 and 18:
15 ningen i förening med förnufts
Page 19 and 20:
17 kunde betraktas som dugligt med
Page 21 and 22:
19 Skrivbordsantropologer och histo
Page 23 and 24:
21 religiositeten är i allmänhet;
Page 25 and 26:
23 sina tillfälliga levnadskamrate
Page 27 and 28:
25 Strauss och den franska struktur
Page 29 and 30:
27 skepnad och oxar framställa sin
Page 31 and 32:
29 var hela den sociala organisatio
Page 33 and 34:
31 Myt och tradition Den del av rel
Page 35 and 36:
33 värden förstärks. Hela det re
Page 37 and 38:
35 historia. De olika byggstenarna
Page 39 and 40:
37 som moraliskt system. Drömmande
Page 41 and 42:
39 uppfattningarna kring helgonens
Page 43 and 44:
41 varit vanligt att framställa in
Page 45 and 46:
43 andra olyckor och praktiseras av
Page 47 and 48:
45 Den magiska riten då oraklet ko
Page 49 and 50:
47 stå mot varandra. Eftersom dett
Page 51 and 52:
49 totem utväljs inte för att de
Page 53 and 54:
forskningens filologiska och ideali
Page 55 and 56:
53 när man vid uppställandet av e
Page 57 and 58:
55 liktydigt med s. k. objektiva sa
Page 59 and 60:
57 beskrivning av ett sätt att lev
Page 61 and 62:
59 I gudomlighetens personifiering
Page 63 and 64:
61 Jobs problem, som inte får någ
Page 65 and 66:
63 och kult där de har sin mening.
Page 67 and 68: 65 III. Religioner i historiska sam
Page 69 and 70: 67 avslutande avsnittet om religion
Page 71 and 72: ningar skapas i den historiska utve
Page 73 and 74: 71 fattigares rättslöshet. Samhä
Page 75 and 76: 73 de utmattade föll samman, tyckt
Page 77 and 78: 75 Apollon också här tog samhäll
Page 79 and 80: 77 Här uttrycks den ”slavsamhäl
Page 81 and 82: 79 vakar svartsjukt över sina priv
Page 83 and 84: 81 gud utan av att samhällets inr
Page 85 and 86: 83 kaotiskt ursprung som gudarna p
Page 87 and 88: 85 legium. Längre fram i tiden kan
Page 89 and 90: 87 Nefertite var hans gemål) och f
Page 91 and 92: 89 Babylonier Landet och erövrarna
Page 93 and 94: 91 så stora att de helt klart mås
Page 95 and 96: 93 Flera av de i bibeln framträdan
Page 97 and 98: 95 klagokulter vart år. Hur detta
Page 99 and 100: 97 1100-talet börjar den ideologis
Page 101 and 102: 99 beskydda fattiga och att visa en
Page 103 and 104: 101 draget och inåtvänt. Att döm
Page 105 and 106: 103 Muhammed började efterhand ang
Page 107 and 108: 105 betrakta det heliga kriget som
Page 109 and 110: 107 paradiset, vilket skildras som
Page 111 and 112: 109 pilgrimsfärden till Mekka åtm
Page 113 and 114: 111 ståthållarens pretentioner p
Page 115 and 116: 113 rymma farliga konsekvenser, sam
Page 117: 115 ningarna inom samhället. Det f
Page 121 and 122: 119 Det framgångsrika kriget betyd
Page 123 and 124: 121 medlemmar i gemensamma handling
Page 125 and 126: 123 agenter och Purushas väsen är
Page 127 and 128: 125 tellektuell, religiös traditio
Page 129 and 130: 127 För det första innebär uppfa
Page 131 and 132: 129 råder nämligen en diskrepans
Page 133 and 134: 131 fastställdes bestämda påföl
Page 135 and 136: 133 höga murar och därinnanför f
Page 137 and 138: 135 Vid inträdet i munkorden föll
Page 139 and 140: 137 inte därför att sexualiteten
Page 141 and 142: 139 ord en logisk följd av att man
Page 143 and 144: 141 religionerna samman. Behandling
Page 145 and 146: 143 föraktfulla inställning till
Page 147 and 148: 145 traditionens förnyelse denna i
Page 149 and 150: 147 medeltiden till det gryende bor
show all

Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?