Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv

45
Den magiska riten då oraklet konsulteras förutsätter tillgång till höns och Azande håller höns
främst för detta ändamål. Själva oraklet är ett gift som under rituella former ges åt en kyckling
vars reaktioner sedan studeras. Man inleder med att ställa den aktuella frågan till själva giftet
kallat benge. Därpå ges det i mindre doser åt fågeln. Giftet svarar då på frågan genom de
tecken som kan utläsas av kycklingens krampryckningar. Många gånger dör fågeln ganska
direkt och detta är ett klart ja eller nej beroende på hur frågan är ställd. Dessutom utläser man
svaret ur variationerna i fågelns reaktioner efter den mängd gift man ger den. Den vanligaste
fråga som ställs gäller huruvida någon är skyldig eller inte till ett visst brott. Flera kycklingar
kan användas inom samma rit för att svaren ska bli säkrare.
Man anser emellertid inte att det är riten, än mindre kycklingen som ger svaret, utan det är
själva giftet, som sitter inne med sanningen. Handhavarna är enbart officianter och fågeln ett
medium. Förutsatt att oraklet används på rätt sätt och är obefläckat har det ett absolut
sanningsvärde. Benge ser och övervakar allt. Detta är grunden till att kvinnorna anses ha
särskilt stor respekt för det. Egentligen menar man är benge det enda som kan hålla kvinnorna
i schack, ty kvinnan anses otillförlitlig och ond till sin natur.
När benge utpekat en brottsling t. ex. någon som stulit eller sänt sjukdom eller kanske helt
ofrivilligt haft ett ont inflytande med lyte hos barn som följd är saken därmed rättsligt avgjord.
Straff och rening avgörs och accepteras i allmänhet obetingat också av oskyldiga. Den svarta
magin hos Azande utövas uteslutande av kvinnor, vilket är förbundet med den vita magins
bundenhet vid det patriarkaliska systemet. På detta sätt är magin en integrerad del av det
sociala mönstret och dess bärande ideologi.
Släkt och samhälle
Det torde här ha framgått att religiösa föreställningar och handlingar måste ses i sitt konkreta
samband med de övriga faktorer som ingår i en kultur. Religionen är en del av samhället och
dess utformning är avhängig av de ekologiska, ekonomiska, sociala och politiska förhållandena.
Det är dessa förhållanden som utgör människans värld, och det religiösa system
hon skapar sig måste bygga på de föreställningar som spontant erbjudes av de konkreta
erfarenheter hon gör. Inte bara så att t. ex. den geografiska omvärlden ger vissa erfarenheter
som bestämmer föreställningar om universums uppkomst och inrättning, av människans
uppgift i detta och värderingen av livets goda. Även de erfarenheter som kommer från
människors sätt att leva med varandra har ett bestämmande inflytande och dessa förhållanden
är dessutom mer näraliggande och direkt upplevda. Livets goda är inte manna som regnar från
himlen utan en frukt av ett gemensamt arbete, som kräver någon form av grundläggande
organisation. Upplevelsen av makt som är så central i religionen bestäms inte bara av naturens
och vädrets nycker utan med än större styrka maktrelationerna i de mänskliga
gemenskapsformerna.
Organisationen av dessa gemenskapsformer kan sammanfattningsvis kallas social struktur,
vilken alltså innefattar de aktuella relationerna, maktförhållandena och funktionerna i ett
samhälle. Social struktur kan inte vara ett statiskt begrepp utan betecknar en beskrivning av en
aktuell situation i en utveckling. Till följd av inre spänningar eller motsättningar och olika,
former av påverkan som resulterar i förskjutningar kan den sociala strukturen förändras så att
en ny struktur avlöser den gamla med allt vad detta innebär för människornas levnadsförhållanden
och uppfattningar. Religionens uppbyggnad och utveckling är avhängig av denna
process, i vilken den ingår som en integrerad del. Det har därför visat sig att också studier av
religionen är avhängiga av studier av den sociala strukturen.