Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Opium för folket Till kritiken av religionshistorien - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
54<br />
kätterier, som grund <strong>för</strong> sin <strong>för</strong>följelsekampanj. <strong>Till</strong> följd <strong>av</strong> ordens slutenhet har det inte<br />
kunnat bli någon klarhet i om det låg något sanningsvärde i dessa anklagelser. Det är dock<br />
troligast att <strong>för</strong>klaringen ligger uteslutande på det maktpolitiska planet.<br />
Med de hemliga sällskapen är vi tillbaka i den sociala strukturen på makroplanet. Familjen är<br />
genom sin könsrolls<strong>för</strong>delning, levnads<strong>för</strong>ing, <strong>för</strong>nyelse genom uppfostran, nya medlemmars<br />
upptagande i seder och kult en <strong>av</strong>spegling i liten skala <strong>av</strong> den sociala struktur vars grundenhet<br />
den utgör. Det religiösa livet tar sin utgångspunkt i familjen där det även återskapas genom<br />
generationerna. Den gemensamt organiserade kulten i ett samhälle utgör ofta en kopia <strong>av</strong><br />
familjekulten. Faders och moders-funktionerna utgör en maktrelation som går igen på högre<br />
plan. Härskaren blir en fadersauktoritet <strong>för</strong> <strong>folket</strong> och utifrån makt<strong>för</strong>delningen i den sociala<br />
organisationen struktureras uppfattningarna <strong>av</strong> den övernaturliga makten. Detta mönster utgör<br />
en samverkande helhet, i vilken sociala relationer och religiösa bruk och uppfattningar<br />
understödjer och återverkar på varandra. Om denna harmoniska överensstämmelse är en<br />
utgångspunkt eller ett ideal, så är den emellertid i allmänhet inte verklighet. Medan den<br />
sociala verkligheten till följd <strong>av</strong> ändrade betingelser och skärpta motsättningar <strong>för</strong>ändras och<br />
omstruktureras, bevaras i religionen de ideal och <strong>för</strong>eställningsformer som har sin<br />
utgångspunkt i en annan verklighet. Religionen har sin <strong>för</strong>ankring i mytiskt historiska<br />
<strong>för</strong>hållanden, men uppställer samtidigt ideal och <strong>för</strong>hoppningar <strong>för</strong> framtiden. <strong>Till</strong> följd <strong>av</strong> den<br />
eftersläpning religionens konservatism <strong>för</strong>orsakar, kan diskrepansen mellan den verklighet<br />
människor lever i och den som religionen framställer bli så stor att den leder till öppna<br />
konflikter. Dessa kan bryta ut i form <strong>av</strong> kätteri och religions<strong>för</strong>följelser eller i rörelser som <strong>för</strong><br />
fram en ny religiös ideologi och ofta i våldsamma former drar med sig <strong>folket</strong>. Därmed skapas<br />
nya former <strong>för</strong> gemensamma ansträngningar och i detta ligger en revolutionär styrka som<br />
återverkar på hela samhällslivet. Den historiska verklighet, som människor lever i, <strong>av</strong>speglas<br />
där<strong>för</strong> mångfacetterat i religionens drömmar, motsägelser och värden. En främmande<br />
religions <strong>för</strong>eställningar och seder kan te sig meningslösa, absurda eller direkt frånstötande,<br />
om man inte ser dem mot den bakgrund de har i människors liv och historia. Inte bara vissa<br />
resandes och missionärers amsagor om hedningarnas vilda seder och van<strong>för</strong>eställningar utan<br />
också s. k. vetenskapliga framställningar har där<strong>för</strong> mest haft effekten att bygga på <strong>för</strong>domar<br />
och bristande <strong>för</strong>ståelse <strong>för</strong> främmande religioner. Den sakligaste beskrivning <strong>av</strong> en tro eller<br />
en kult kan få den att verka enbart löjlig och obegriplig. Följande skildring <strong>av</strong> muslimernas<br />
heligaste kultutövning, vallfärden till Mekka, kan omöjligt bidra till en ökad <strong>för</strong>ståelse <strong>av</strong> den<br />
islamska religionen:<br />
”anläggande <strong>av</strong> pilgrimsklädnaden och inträdande i det heliga ihrám-tillståndet, sju omlopp<br />
kring Kaba med kyssande <strong>av</strong> den svarta stenen, en ”löpning” mellan kullarna Safa och<br />
Marwa, samling vid foten <strong>av</strong> berget Arafa, 18 kilometer längre bort, där en ”predikan” hålles,<br />
hastig <strong>för</strong>flyttning i daggryningen till Muzdalifa (halvvägs tillbaka till Mekka), där följande<br />
natt tillbringas under vaka, och vidare till Mina, där man kastar stenar på tre stenhopar, vilket<br />
kallas att stena Satan, och slutligen offer <strong>av</strong> får och kameler, som <strong>för</strong>tärs i en offermåltid.” 1<br />
Det hela är till ytterlighet sakligt med alla dessa namn och måttsangivelser, men ter sig mer<br />
som en beskrivning <strong>av</strong> ett utbrott <strong>av</strong> vansinne än som den gemensamma kulthandling, som <strong>för</strong><br />
miljoner muslimer utgör höjdpunkten i deras religiösa liv. Inte ett ord till <strong>för</strong>klaring <strong>av</strong> detta<br />
besynnerliga uppträdande ges. En liknande ”saklig” skildring <strong>av</strong> en kristen högtid skulle<br />
väcka en storm <strong>av</strong> protester, men det är lätt att kasta sten då man sitter i glashus.<br />
Bristande kunskaper och <strong>för</strong>domsfulla värderingar är intimt <strong>för</strong>bundna, men kunskap är inte<br />
1 Ringgren–Ström, Religionerna i historia och nutid. Andra upplagan, Stockholm 1959, sid. 149.