sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong> Överväganden 109<br />
kyrkliga egendomen, framför allt i fråga om till vilka ändamål<br />
egendomen och dess avkastning skall användas.<br />
Beträffande den kyrkliga egendomen föll regleringen under<br />
begreppet kyrkolag i 1809 års regeringsform. Även vid införandet av<br />
den nuvarande regeringsformen ansågs regleringen av den kyrkliga<br />
egendomen höra hemma under detta begrepp. När reglerna om kyrkolagstiftning<br />
anpassades till regeringsformens principer om normgivning<br />
(se prop. 1981/82:77), utmönstrades begreppet kyrkolag ur regeringsformen.<br />
Föreskrifter om den kyrkliga egendomen placerades i tredje<br />
stycket i punkt 9. Grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom<br />
som var avsedd för Svenska kyrkans verksamhet fick bara meddelas i<br />
lag; dock först efter det att yttrande hade inhämtats från kyrkomötet.<br />
I fråga om föreskrifter som innebar ändring av det ändamål för vilket<br />
egendomen var avsedd, krävdes dessutom samma lagstiftningsförfarande<br />
som beträffande lagen om Svenska kyrkan. Den kyrkliga egendomens<br />
ändamålsbestämning fick sålunda ett särskilt konstitutionellt<br />
skydd. Den nuvarande lydelsen av punkt 9 innehåller i princip<br />
motsvarande föreskrifter.<br />
Begreppet kyrkolag omfattade således grundläggande regler om<br />
kyrkans väsen (religiösa identitet), organisation, verksamhet och egendom,<br />
medan begreppet "grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan<br />
som trossamfund" i dagsläget bara omfattar de tre förstnämnda delarna<br />
men inte föreskrifter om den kyrkliga egendomen. Att föreskrifter om<br />
normgivning avseende den kyrkliga egendomen inte innefattades i<br />
sistnämnda begrepp hade flera orsaker. Departementschefen ansåg för<br />
det första att frågorna om den kyrkliga egendomen inte kunde "anses<br />
vara av så grundläggande betydelse för kyrkans väsen eller av så<br />
utpräglat inomkyrklig natur, att de motiverar ett avsteg från regeringsformens<br />
principer om lagstiftning" (prop. 1981/82:77 s. 31). För det<br />
andra poängterade departementschefen sambandet mellan reglerna om<br />
den kyrkliga egendomen, vilken till stor del består av fast egendom,<br />
och lagstiftningen om fast egendom i allmänhet. För det tredje<br />
betonades i propositionen den kyrkliga egendomens samband med<br />
prästerskapets privilegier, främst skyddet för att egendomen används<br />
för de ändamål som den ursprungligen varit avsedd för. Enligt departementschefen<br />
var det statliga intresset på detta område sådant att normgivningen<br />
i sin helhet borde ligga hos staten.<br />
Den reglering av Svenska kyrkans förhållanden som vi har till<br />
uppgift att föreslå skall, som nämnts, bara innehålla det som är<br />
principiellt viktigt för kyrkan. I direktiven sägs beträffande den kyrkliga<br />
egendomen, att det kan finnas behov av några grundläggande