sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong> Bakgrund 65<br />
fund som ägde rätt till fri religionsutövning. – Enligt en särskild bestämmelse<br />
i förordningen fick de för särskilda kyrkliga förrättningar<br />
stadgade avgifterna till Svenska kyrkan eller dess prästerskap eller betjäning<br />
inte påföras främmande trosförvant i annat fall än då sådan förrättning<br />
blivit på hans egen begäran verkställd.<br />
År 1873 ersattes 1860 års förordning om främmande trosbekännare<br />
och deras religionsövning av en ny förordning med samma titel, den<br />
s.k. dissenterlagen. De nya bestämmelserna innebar att det inte längre<br />
var nödvändigt att erhålla tillstånd för att få bilda församling. Vidare<br />
infördes bestämmelser om att församling kunde ansöka om erkännande<br />
hos Kungl. Maj:t. Erkända församlingar var tillförsäkrade rätt till offentlig<br />
religionsövning. Även proceduren vid utträde ur kyrkan<br />
ändrades. Vid anmälan om utträde skulle man uppge det samfund – ej<br />
nödvändigtvis erkänt – till vilket man ämnade övergå. Den utträdande<br />
ansågs skild från kyrkan efter föreskriven anmälan. Bestämmelsen om<br />
befrielse från vissa avgifter i 1860 års förordning överfördes till dissenterlagen.<br />
Kyrklig och borgerlig kommun<br />
Under 1600- och 1700-talen utvecklades sockenstämman till att bli ett<br />
organ för socknens samtliga angelägenheter av både andlig och<br />
världslig beskaffenhet. Genom prästerskapets privilegier från år 1723<br />
gavs sockenprästen makt att hålla allmänna sockenstämmor. Vid dessa<br />
skulle i första hand kyrkans angelägenheter avhandlas, men även t.ex.<br />
för socknen viktiga ekonomiska ärenden kunde behandlas vid dessa<br />
stämmor.<br />
Första gången som sockenstämmans verksamhet blev närmare reglerad<br />
var år 1817 i en förordning om sockenstämmor och kyrkoråd.<br />
Genom förordningen framträdde församlingarna på landsbygden för<br />
första gången som självständiga rättssubjekt med möjlighet att bl.a.<br />
själva förvärva egendom. Denna förordning ersattes år 1843 av förordningarna<br />
om sockenstämma, om kyrkoråd och om sockennämnd och<br />
det är först då som det med säkerhet kan sägas att också stadsförsamlingarna<br />
blev egna juridiska personer. Enligt sistnämnda förordningar<br />
skulle det hållas sockenstämma två gånger om året under<br />
ledning av kyrkoherden samt i övrigt när det behövdes. Den verksamhet<br />
som sockenstämman skulle ägna sig åt fanns uppräknad i förordningarna.<br />
Bl.a. angavs frågor rörande folkundervisning, byggnad och<br />
underhåll av kyrka, prästgård, skolhus, skolmästares boning, socken-
Change language