sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Barns rätt att komma till tals n är ... 133
Beträffande den, som fyllt femton år, sker i fråga om samfundstillhörighet
ingen ändring, utan så är att han själv därom fattar beslut,
varvid såvitt angår utträde ur och inträde i svenska kyrkan skall gälla,
vad i sådant avseende stadgat är.
Departementschefen ansåg emellertid att medlemskapet i andra
religiösa samfund än Svenska kyrkan helt borde bero på samfundets
egen reglering (prop. 1951:100 s. 59). Vidare ansåg han att det saknades
tillräckliga skäl att i fråga om barn göra avsteg från denna
princip.
Beträffande barns medlemskap i Svenska kyrkan uttalade departementschefen
att barn principiellt bör följa sina föräldrar (a.a. s. 54).
Från religionsfrihetssynpunkt ansåg departementschefen det väsentliga
vara att den enskilda människan, sedan hon uppnått en sådan ålder att
hon har förmåga att ta ståndpunkt i religiösa frågor, inte hindras att
ändra sin inställning till kyrkosamfundet. – I fråga om barn som fyllt
18 år delade departementschefen, under hänvisning till den motsvarande
åldersgräns som gällde enligt den då nyligen antagna medborgarskapslagen,
kommitténs uppfattning att en självständig bestämmanderätt
skulle inträda vid denna ålder. Med avseende på yngre barn
gjordes följande uttalande (a.a. s. 156):
Ehuru sålunda före den nu angivna religiösa myndighetsåldern
bestämmanderätten i fråga om barnets inträde i eller utträde ur kyrkan
tillkommer vårdnadshavaren, kan likväl barnet ha nått en sådan mognad,
att skälig hänsyn bör tagas till dess uppfattning i religiösa frågor.
Kommittén har föreslagit att, sedan barnet fyllt 15 år, dess medverkan
skall krävas för en ändring av dess förhållande till svenska kyrkan. Det
kan dock ifrågasättas, om icke åldern borde sättas något lägre än vad
kommittén föreslagit. Gällande rätt tar i motsvarande fall hänsyn även
till konfirmation inom kyrkan, som skett före fyllda 15 år. Såsom en
förebild torde kunna tjäna reglerna i föräldrabalken om adoption, enligt
vilka den som fyllt 12 år icke kan adopteras utan eget samtycke.
Samma förutsättning torde böra gälla för att den som fyllt 12 år genom
vårdnadshavarens åtgärd skulle få upptagas i eller skiljas från kyrkan.
Vid riksdagsbehandlingen kom emellertid åldersgränsen att höjas till
den av kommittén föreslagna, 15 år. Särskilda utskottets majoritet (utlåtande
nr 1 1951 s. 72) uttalade följande.
Utskottet ansluter sig till den uppfattningen att, sedan barnet vunnit en
viss mognad, det icke bör vara vårdnadshavaren medgivet att utan
barnets samtycke vidtaga ändring av dess förhållande till svenska
kyrkan. Enligt utskottets mening har den ålder, från vilken barnets
samtycke sålunda skall fordras, i Kungl. Maj:ts förslag blivit bestämd