sou 1997 41 - Regeringen

222 Tystnadsplikten SOU 1997:41
till det kyrkliga ämbetet som präst i fråga om uppgifter som han eller
hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.
Denna tystnadsplikt för präster anses vara absolut (se prop. 1960:85
s. 37). Det innebär att det inte kan göras något undantag från den ens
om det står klart att skada inte kan uppkomma i det enskilda fallet.
Den som samtalat med prästen kan inte heller lösa denne från tystnadsplikten
(jfr Justitieombudsmannens, JO, beslut 1993-06-16).
Den som uppsåtligen bryter mot tystnadsplikten skall dömas för
brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år (20 kap. 3
§ brottsbalken). Har gärningen begåtts av oaktsamhet skall straffet
bestämmas till böter. I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
Kyrkolagens regler om tystnadsplikt omfattar alla präster som vigts
till det kyrkliga ämbetet i Svenska kyrkans ordning, oavsett om de innehar
en offentlig tjänst som präst eller ej. Att prästen inte kan befria
sig från tystnadsplikten genom att lämna sin prästtjänst i Svenska kyrkan
framgår av ett JO-beslut från 1989 (JO:s ämbetsberättelse 1989/90
s. 360).
I 36 kap. 5 § rättegångsbalken finns bestämmelser som innebär att
det råder förbud för vissa yrkeskategorier att vittna, bl.a. präster. Paragrafen
som helhet, vilken är utformad som en handlingsregel för
domstolarna, innehåller regler som begränsar möjligheten att ställa frågor
till vittnen. Frågeförbudet skall rätten iaktta ex officio, dvs. på eget
initiativ, och det kan inte efterges av vittnet. Det bör nämnas att bestämmelserna
i paragrafen också har betydelse i andra sammanhang,
t.ex. i fråga om vittnesförhör under en förundersökning i brottmål och
i fråga om förhör med part under sanningsförsäkran.
Av 36 kap. 5 § rättegångsbalken följer att prästens tystnadsplikt har
ovillkorligt företräde framför vittnesplikten (jfr prop. 1979/80:20 s. 8).
Den genombryts inte heller av det s.k. meddelarskyddet.
Även för präster i andra trossamfund än Svenska kyrkan eller den
som i ett sådant samfund intar motsvarande ställning gäller enligt
36 kap. 5 § rättegångsbalken förbud mot att vittna om uppgifter de erhållit
vid bikt eller själavårdande samtal. När denna bestämmelse
infördes uttalade Lagrådet att den "bör tillämpas i överensstämmelse
med vad som kan anses gälla för präst inom svenska kyrkan" (prop.
1960:85 s. 49).
Med präst eller person med motsvarande ställning avses bara de
som har "erforderlig utbildning och kompetens för sin syssla" och som
utövar denna som sitt egentliga kall (a. prop. s. 37). Som ett exempel
på personer som inte är präster men som intar motsvarande ställning
nämndes i propositionen officerare inom Frälsningsarmén.