sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
56 Bakgrund SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong><br />
arbetsuppgifter att ansvara för gudstjänstlivet vid domkyrkan och<br />
ombesörja prästutbildningen. Vid förfall för biskopen övertog kapitlet<br />
ledningen av stiftet. Sin stiftsstyrelse utövade biskopen främst vid<br />
visitationer i stiftets församlingar. Vid dessa visitationer kontrollerades<br />
prästernas ämbetsförvaltning. Vidare upptogs avgifter till biskopen,<br />
förrättades konfirmation och avgjordes de mål som hörde under<br />
biskopens domsrätt.<br />
Ledningen av den svenska kyrkoprovinsen utövades av ärkebiskopen.<br />
Denne valdes i enlighet med kanonisk rätt av domkapitlet i<br />
Uppsala och vigdes sedan av ärkebiskopen i Lund. Under senare delen<br />
av medeltiden kom den faktiska tillsättningen emellertid att ske genom<br />
påvestolen, vilket ofta resulterade i att vigningen flyttades från Lund<br />
till kurian – den centrala styrelsen – i Rom. Ärkebiskopen var förman<br />
för de övriga biskoparna och hade rätt att visitera deras stift. Inom rättskipningen<br />
förelåg apellationsrätt, dvs. rätt att klaga, från biskop till<br />
ärkebiskop. Sin myndighet utövade ärkebiskopen bl.a. vid de provinsialkoncilier<br />
som han sammankallade och vid vilka de övriga<br />
biskoparna deltog liksom representanter för domkapitlen och det lägre<br />
prästerskapet. Dessa förhandlingar och de beslut som fattades utgjorde<br />
under vissa tider ett betydelsefullt försvar för kyrkans frihet gentemot<br />
staten. Vid vissa viktiga koncilier synes representanter för kungamakten<br />
ha deltagit. Prästerskapet var representerat vid de riksmöten som<br />
började hållas på 1400-talet. Sistnämnda förhållanden påvisar det nära<br />
samband mellan stat och kyrka som utvecklades under denna tid. Detta<br />
samband framstår än tydligare när man beaktar ärkebiskopens ställning.<br />
Denne ingick i kungens råd och var rikets främste storman.<br />
Ärkebiskopen var också den som krönte kungen. Det skall också framhållas<br />
att även de övriga biskoparna deltog i rådets förhandlingar och<br />
emellanåt spelade en betydande roll för hur landet styrdes. Den högsta<br />
ledningen för kyrkoprovinsen fanns dock i Rom. Under vissa tider var<br />
påvens direkta inflytande mycket stort, särskilt i fråga om tillsättningar.<br />
Den direkta förbindelsen med påvestolen förmedlades av ombud. Sedan<br />
början av 1300-talet synes alltid någon svensk ha befunnit sig i Rom<br />
för att tillvarata kyrkoprovinsens och rikets intressen.<br />
Kyrkans ekonomi byggdes huvudsakligen upp av dels den kyrkliga<br />
jorden, dels av tionde som upptogs av kyrkan till olika ändamål och<br />
efter olika grunder. Den kyrkliga jorden bestod framför allt av<br />
sockenkyrkorna och prästgårdarna samt den till dessa hörande jorden.<br />
Övrig egendom var i huvudsak knuten till biskopsämbeten och<br />
domkyrkor samt kloster. Enligt romersk rätt betraktades lokalkyrkan<br />
som en juridisk person och den kunde som sådan äga jord. Egendoms-
Change language