sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Offentlighet och sekretess 199
vilket innebär att meddelarfriheten får vika för tystnadsplikten också
inom detta område.
Meddelarfriheten i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
gäller i förhållandet mellan enskilda och det allmänna. Av
detta anses följa att meddelarfriheten för offentliganställda bara kan begränsas
genom lag (se t.ex. SOU 1996:67 s. 49). Reglerna om ansvarsfrihet
för uppgiftslämnande och publicering av uppgifter gäller
också i de fall då den uppgift som röjs rör något enskilt intresse, vilket
omfattas av en sekretessregel. Rätten till skadestånd för den enskilde
får vika i dessa fall precis som det allmännas rätt till skadestånd och
möjlighet att bestraffa i motsvarande situation.
Utanför den offentliga sektorn finns det emellertid också bestämmelser
om tystnadsplikt. Vissa av dessa tystnadsplikter, t.ex. advokaters
tystnadsplikt, finns uppräknade i 16 kap. sekretesslagen och
utgör således sådana kvalificerade tystnadsplikter som har företräde
framför meddelarfriheten. Det finns vidare ett antal tystnadsplikter för
anställda i enskild verksamhet som inte finns upptagna bland de
kvalificerade tystnadsplikterna. Bland dessa tystnadsplikter bör det skiljas
mellan sådana som är straffbelagda och sådana som inte är det. De
straffbelagda tystnadsplikterna bör, enligt meddelarskyddskommittén,
vika för meddelarfriheten, vilket innebär att straff eller skadestånd inte
kan utdömas med anledning av ett meddelande som lämnats för publicering
(se SOU 1990:12 s. 73). Beträffande de icke straffbelagda tystnadsplikterna
uttalade kommittén (s. 74) att:
– – – skadestånd i princip är uteslutet också vid överträdelse genom
publiceringsmeddelande av lagstadgade fastän inte straffbelagda tystnadsplikter.
Det är att märka att också dessa tystnadsplikter är ålagda
genom ett ensidigt beslut av det allmänna och att det alltså är fråga om
ett förhållande mellan det allmänna och enskilda (jämför prop.
1986/87:151 s. 118). Emellertid vill vi hålla öppet för möjligheten att
den enskilde skall anses samtidigt ha brutit ett avtalsmässigt åtagande
att hålla tyst med berörda förhållande och att han på denna grund kan
träffas av ersättningskrav.
Som vi berört ovan kan offentliga funktionärer bara åläggas tystnadsplikt
med stöd av lag. Med offentliga funktionärer avses, förutom anställda
vid myndigheten, även sådana uppdragstagare vilkas anknytning
till myndigheten är så stark att de kan sägas delta i myndighetens
verksamhet. På den privata sidan kan däremot avtal om tystnadsplikt
träffas, vilket anses innebära att den som bryter mot ett sådant avtal
inte får åberopa sig på reglerna om meddelarfrihet. Därutöver anses
ofta en tystnadsplikt följa av den anställdes lojalitetsplikt utan att
tystnadsplikten behöver fästas i ett avtal. Det är numera en