sou 1997 41 - Regeringen

58 Bakgrund SOU 1997:41
Sverige. – Sin största betydelse hade reformationen i andligt avseende
genom att den förmedlade den lutherska formen av kristendom till
landet. Men reformationen innebar också att Sverige inte längre var en
del av den övernationella romersk-katolska kyrkan. I stället för påven
blev kungen högste vårdare av kyrkans angelägenheter och bibeln
betonades på ett starkare sätt som högsta rättesnöre.
Bakom reformationen låg bl.a. konungens – Gustav Vasa – önskan
att bryta kyrkans och biskoparnas makt i landet samt en strävan att förbättra
rikets finanser. Vid tiden för Gustav Vasas makttillträde hade
Sverige nämligen blivit kraftigt skuldsatt. Kyrkans överstatliga struktur
och hävdandet av hennes frihet medförde också att kyrkan i vissa personers
ögon framstod som nationellt opålitlig, vilket säkerligen också
bidrog till de beslut som fattades vid riksdagen i Västerås.
Reformationen inleddes, som nämnts, försiktigt och de beslut som
fattades vid Västeråsriksdagen år 1527 var huvudsakligen politiska och
ekonomiska. De syftade bl.a. till att legalisera de ingripanden som redan
skett mot kyrkans, framför allt klostrens och biskoparnas, egendom.
Den kyrkoreduktion som beslutades innebar att kyrkans "överflödiga
egendom" skulle dras in till kronan. Andra beslut som fattades
medförde att kyrkans skattefrihet och domsrätt över prästerna upphävdes.
Vidare beslutades att utseende till de högre kyrkliga ämbetena inte
fick ske utan kungens samtycke. Sammantaget innebar besluten att
kyrkans maktposition kraftigt försvagades och att dess ställning som en
stat i staten var slut.
Senare kom Gustav Vasa att utsträcka reduktionen även till
socknarnas jordinnehav och de kyrkliga tiondena. I samband med indragningarna
började kungen också att använda sig av den kyrkliga
uppbördsorganisationen på så sätt att kyrkvärdarna förpliktades att insamla
kronans tionden.
I andligt avseende innehöll riksdagsbesluten egentligen endast ett
önskemål om "att Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikat
varda". Detta uttalande utgjorde dock grundvalen för det fortsatta reformatoriska
arbetet. – De svenska reformatorerna kom framför allt att
hämta sin syn på förhållandet mellan kyrka och stat från Tyskland.
Utmärkande var Luthers, av Melanchton vidareutvecklade, lära om "det
andliga och det världsliga regementet". Det världsliga regementet tillkom
enligt denna lära överheten. Dess uppgift var att genom yttre
maktmedel skapa lugn och ordning på jorden. I överhetens uppgift låg
också att inskrida mot missbruk av Guds namn, hädelse och falsk lära.
Det andliga regementet däremot, tillhörde predikoämbetet och skulle
utövas genom Ordet utan yttre maktmedel. Båda regementena var