sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
80 Bakgrund SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong><br />
Ekonomisk utjämning – kyrkofonden<br />
År 1983 infördes ett enhetligt system för utjämning mellan kyrkokommunerna<br />
inom Svenska kyrkan, vilket ersatte både det statliga skatteutjämningssystemet<br />
för de kyrkliga kommunerna (infört år 1965) och<br />
den utjämning av vissa lönekostnader som skedde via kyrkofonden.<br />
Systemet byggde liksom den kommunala skatteutjämningen på en<br />
skattekraftsgaranti. Kostnaderna för utjämningen betalades i det nya<br />
systemet helt av kyrkofonden. Kyrkofonden tillfördes medel i form av<br />
allmän och särskild kyrkoavgift. Fonden fick även avkastning och ersättning<br />
från vissa tillgångar som den ägde.<br />
Kyrkofondens arbete leds av en särskild styrelse, i vilken ordföranden<br />
och tre andra ledamöter utses av regeringen och tre ledamöter av<br />
kyrkomötet. Förutom uppgifter inom utjämningssystemets ram har<br />
styrelsen också till uppgift att besluta om bl.a. bidrag till den rikskyrkliga<br />
verksamheten.<br />
Församlingslagen (1988:180)<br />
Under år 1989 trädde en ny församlingslag i kraft. Lagen innebar<br />
betydande förändringar för både församlingar och stift. Utgångspunkten<br />
för reformen kan i korthet sägas ha varit följande fyra principer.<br />
1. Det är församlingarna som är grunden i Svenska kyrkan.<br />
2. En demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med<br />
ett självständigt prästerligt ämbetsansvar som inte är underställt de<br />
valda demokratiska organen.<br />
3. Ökad frihet för kyrkan att besluta genom egna organ.<br />
4. Decentralisering. Besluten fattas närmare den som berörs av dem.<br />
Kyrkans organ i pastorat och stift får själva besluta i det som staten<br />
tidigare styrt.<br />
Genom den nya församlingslagen förändrades kompetensfördelningen<br />
mellan församlingar och pastorat så att ansvaret för alla mer kostnadskrävande<br />
församlingsangelägenheter – underhåll av fast egendom,<br />
skötseln av begravningsplatser, personal – lades på pastoraten. Församlingarna<br />
behöll det direkta ansvaret för den rena församlingsverksamheten,<br />
såsom gudstjänstliv och evangelisation, och allt som i övrigt<br />
har direkt samband med den verksamheten.
Change language