sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Offentlighet och sekretess 203
14.1.5 Allmänna handlingars offentlighet
Inledning
Sambandet mellan tryckfriheten och rätten att ta del av allmänna
handlingar har sedan länge varit erkänt i den svenska rättsordningen.
Redan vid tillkomsten av vår första tryckfrihetsförordning år 1766, ansågs
rätten att ta del av myndigheternas handlingar utgöra en viktig
källa för att få fram upplysningar och uppgifter som kunde brukas vid
det praktiska utövandet av tryckfriheten. Detta medförde att rätten att
ta del av allmänna handlingar kom att regleras tillsammans med den
egentliga tryckfriheten. Detta samband har därefter bevarats.
Avsikten med handlingsoffentligheten är att främja "ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning". Rätten att ta del av allmänna
handlingar ger medborgarna en möjlighet att kontrollera
myndigheterna och fyller därför en viktig funktion som garant för
rättssäkerheten. Vidare förbättrar rätten att ta del av allmänna handlingar
medborgarnas möjlighet att delta i den politiska debatten. Att
lagstiftaren anser handlingsoffentligheten vara särdeles betydelsefull
framgår av att den omnämns i regeringsformens kapitel om grundläggande
fri- och rättigheter (se 2 kap. 1 § tredje stycket).
Den grundläggande bestämmelsen om handlingsoffentlighet finns i
2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och anger att varje svensk medborgare
har rätt att ta del av allmänna handlingar. Utlänningar likställs
med svenska medborgare om inte annat förordnas (14 kap. 5 § andra
stycket).
Begränsningsmöjligheter
Rätten att ta del av allmänna handlingar får bara begränsas om det är
nödvändigt på grund av särskilt viktiga omständigheter. De omständigheter
som avses anges i 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen.
Begränsningar får göras med hänsyn till
1. rikets säkerhet eller dess föhållande till annan stat eller mellanfolklig
organisation,
2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,
3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,
4. intresset att förebygga eller beivra brott,
5. det allmännas ekonomiska intresse,
6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden,
7. intresset att bevara djur- eller växtart.