sou 1997 41 - Regeringen

142 Registrerat trossamfund SOU 1997:41
sammanhang. Staten kan inte under några omständigheter styra i fråga
om vilka som uppfattar sig som trossamfund. Den debatt som
förekommit i andra länder om att begränsa utrymmet för trossamfund
kan ha rötter i en annan syn på religionsfriheten än den svenska, men
den hänger säkert mest samman med att man tillerkänner trossamfund
skattefrihet och andra förmåner utan närmare prövning sedan de väl
accepterats som trossamfund. Med den strikta koppling till religiösa
frågor som religionsfriheten har i den svenska lagstiftningen, finns inte
samma behov att begränsa utrymmet för trossamfunden. Vid annan
verksamhet än den rent religiösa lyder trossamfunden under samma
lagar som alla andra. – Med beaktande av detta bör det enligt vår uppfattning
vara det religiösa samfundet som självt redovisar att det är ett
trossamfund i enlighet med den av oss förordade definitionen.
Registreringsmyndigheten kontrollerar sedan att det i lagen angivna
formkravet är uppfyllt.
Med hänsyn till det öppna trossamfundsbegrepp som vi föreslagit
är det inte otänkbart att också andra organisationer än vad vi i dagligt
tal menar med trossamfund, exempelvis sådana sammanslutningar som
i den allmänna debatten brukar benämnas sekter, vill utnyttja sig av
den nya rättsliga formen. Någon reell möjlighet att förhindra detta utan
att samtidigt göra inskränkningar i principen om religionsfrihet torde
dock inte stå att finna. Det kan för övrigt inte heller anses finnas ett
statligt intresse för detta. För det fall organisationer av sistnämnda slag
ägnar sig åt rent brottsliga förfaranden kan detta beivras inom ramen
för gällande rättsordning. En i allmänhet straffbar handling är nämligen
inte skyddad bara för att den förekommer i ett religiöst sammanhang.
Det bör också påpekas att det redan i dag är möjligt för vilka som
helst att bilda t.ex. en ideell förening och därigenom få rättskapacitet.
Vårt förslag innebär inte någon förändring av detta förhållande. Det
saknas därför anledning att befara att några anmärkningsvärda eller
oönskade effekter skall uppstå på grund av vårt förslag.
Vi anser således att den nya rättsliga formen skall stå öppen för alla
trossamfund. Ur statlig synvinkel blir det därför nödvändigt att starkt
betona och klargöra att den verksamhet som bedrivs av trossamfund,
vilka använder sig av den nya rättsliga formen, inte nödvändigtvis är
sanktionerad av staten. Av detta följer också att det skulle kunna vålla
missförstånd om det nya rättssubjektet benämndes "erkänt trossamfund"
eller liknande.
När det gäller benämningen av den nya rättsliga formen anser vi att
denna bör markera att det finns en viss skillnad, om än bara formellt,
mellan de trossamfund som använder sig av den nya rättsliga formen