sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Offentlighet och sekretess 201
meddelande för publicering. Dessa personkategorier kan alltså själva
bestämma om de vill vara anonyma.
För att anonymitetsskyddet skall vara effektivt finns det bestämmelser
som stadgar att den som tagit befattning med tillkomst och
utgivning av en tryckt skrift eller tillkomst och spridning av en
framställning för annat medium inte för röja författarens eller upphovsmannens
identitet annat än i de undantagsfall som anges i dessa
grundlagar, se 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen.
Samma skydd gäller för den som lämnat ett
meddelande eller uppgifter för publicering.
Efterforskningsförbud
För att ytterligare skydda författare och andra upphovsmän samt uppgiftslämnare,
stadgas det förbud för myndigheter och andra allmänna
organ att efterforska identiteten hos sådana personer, 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
och 2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. All form
av efterforskning från det allmännas sida är förbjuden då det gäller
uppgifter som omfattas av meddelarfrihet. Däremot står det enskilda
fritt att forska efter de nämnda personkategorierna. Därutöver finns det
ett generellt förbud mot att hos journalister m.fl. efterforska källan till
exempelvis uppgifter i en tidningsartikel.
Efterforskningsförbudet gäller dock inte i de fall som tryckfrihetsförordningen
eller yttrandefrihetsgrundlagen medger åtal eller annat
ingripande. Även i de fall då efterforskning får ske skall de i 3 kap. 3
§ tryckfrihetsförordningen och 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen angivna
tystnadsplikterna beaktas. Tystnadsplikten sträcker sig i vissa fall
längre än meddelarfriheten, vilket kan medföra att det inte går att efterforska
vem som begått ett brott mot meddelarfriheten (se SOU 1990:12
s. 66 f.).