sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Bakgrund 83
Kyrkoberedningen
För att bl.a. fortsätta det arbete om förhållandet mellan staten och
Svenska kyrkan som ERK-utredningen hade inlett, tillsattes under
våren år 1992 en parlamentariskt sammansatt beredning – Kyrkoberedningen
– med hovrättspresidenten Carl Axel Petri som ordförande.
Beredningen lämnade sitt slutbetänkande, Staten och trossamfunden
(SOU 1994:42), på våren 1994.
Kyrkoberedningen ansåg att det från statens utgångspunkt finns skäl
att vara positiv till religiös verksamhet, men att detta måste ske med
respekt för dem som för egen del tar avstånd från sådan verksamhet.
Vidare uttalade beredningen att staten inte har någon anledning att särskilt
gynna ett visst trossamfund, utan att den tvärtom så långt som
möjligt bör förhålla sig neutral i sitt förhållande till de olika trossamfunden.
Enligt beredningens uppfattning borde dessa ståndpunkter läggas
till grund för ställningstagandet beträffande statens relationer till
Svenska kyrkan och övriga trossamfund.
Kyrkoberedningen föreslog att Svenska kyrkan skulle få ställning
som ett eget rättssubjekt, som inte skulle vara vare sig statligt eller
kommunalt. Församlingarna och samfälligheterna skulle behålla sin
ställning som egna rättssubjekt men upphöra att vara kommuner. Tanken
var att Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas och
samfälligheternas) skulle bli offentligrättsligt reglerad på ett nytt sätt,
vilket skulle komma till uttryck i regeringsformen och en lag om
Svenska kyrkan. – I konstitutionellt hänseende skulle lagen om
Svenska kyrkan få samma skydd som riksdagsordningens huvudbestämmelser.
Vidare skulle ett överlämnande av offentlig beslutsmakt
ske till Svenska kyrkan, på så sätt att kyrkomötet genom normgivning
skulle kunna binda församlingarna. Svenska kyrkan skulle således få
meddela föreskrifter i konstitutionell mening.
Den föreslagna lagen om Svenska kyrkan hade karaktär av en
ramlag. Den innehöll i princip bara bestämmelser om Svenska kyrkans
identitet, om skyldigheten för dem som tillhör kyrkan att betala avgift
till den, om kyrkans rätt att genom kyrkomötet besluta i kyrkliga angelägenheter
samt, mycket översiktligt, om kyrkans organisation. – I
ekonomiskt hänseende föreslog beredningen att staten skulle bistå
Svenska kyrkan med uppbördshjälp via skattesystemet och att kyrkan
skulle få behålla den egendom som den disponerade. Vidare föreslogs
att staten skulle betala dels ersättning för vården av kulturhistoriskt
värdefulla byggnader, dels ett visst verksamhetsbidrag. – Inom vissa