sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong> Tystnadsplikten 225<br />
fund har inte framkommit. Det bör därför inte komma i fråga att utvidga<br />
kretsen av präster som omfattas av tystnadsplikt.<br />
Mot denna bakgrund anser vi att Kyrkoberedningens förslag inte bör<br />
genomföras och att den lagstadgade tystnadsplikten för präster vigda<br />
i Svenska kyrkans ordning skall upphävas. Detta innebär att frågan om<br />
tystnadsplikt får regleras av kyrkan själv på motsvarande sätt som<br />
frågan hanteras inom flertalet andra trossamfund.<br />
Tystnadspliktsbrott avseende den s.k. själavårdssekretessen kommer<br />
således inte att vara kriminaliserade efter relationsändringen. Ingripanden<br />
mot en präst som åsidosätter en inom trossamfundet utfärdad<br />
regel om tystnadsplikt får i stället ske inom trossamfundet. Beroende<br />
på trossamfundets egen reglering kan det ytterst bli fråga om rättsliga<br />
ingripanden med stöd av civilrättsliga (arbetsrättsliga) regler.<br />
När det gäller vittnesförbudet anser vi att det allmänna inte skall<br />
kunna avkräva uppgifter från en präst, om denne erhållit uppgifterna<br />
under speciella omständigheter. Vi återkommer till detta. Vittnesförbudet<br />
innebär även att prästen inte kan tvingas lämna uppgifter t.ex.<br />
under en förundersökning i brottmål eller vid ett förhör under sanningsförsäkran.<br />
Med hänsyn till detta bör bestämmelsen i 36 kap. 5 § rättegångsbalken<br />
formuleras om så att den kommer att avse präster och de som<br />
intar en motsvarande ställning i alla trossamfund. En förutsättning för<br />
att vittnesförbudet skall gälla bör som tidigare vara att prästen har tillräcklig<br />
kompetens och utbildning samt utövar tjänsten eller uppdraget<br />
som sitt egentliga yrke eller kall.<br />
16.2.2 Vittnesförbudets omfattning<br />
Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte på begäran av 1994 års kyrkomöte<br />
en utredning med uppdrag att granska bl.a. gränsdragningen<br />
mellan själavårdande samtal och ett "vanligt" samtal. Utredningen<br />
konstaterade att det bl.a. finns följande praktiska tillämpningsproblem<br />
förknippade med prästens tystnadsplikt (Prästens tystnadsplikt, Svenska<br />
kyrkans utredningar 1995:4).<br />
Uttrycket själavårdande samtal ger upphov till en rad avgränsningsproblem.<br />
Ett sådant problem är att det begränsar den enskilda själavården<br />
på ett sätt som inte stämmer med kyrkans själavårdstradition.<br />
Osäkerhet uppstår t.ex. om vad som gäller när själavården sker genom<br />
brevväxling. Ett annat problem är att uttrycket själavårdande samtal är