sou 1997 41 - Regeringen

190 Kyrkoavgift SOU 1997:41
den uppbördshjälp som staten skall lämna Svenska kyrkan. Riksskatteverket
(RSV) har fått i uppdrag att utreda formerna för statlig
uppbörd av kyrkoavgift. RSV skall vidare föreslå hur man kan
tillgodose behovet av sekretess vid hjälp med uppbörd till andra trossamfund
än Svenska kyrkan.
I enlighet med direktiven förslår vi att lagen om Svenska kyrkan
skall innehålla bestämmelser där det framgår att de som tillhör Svenska
kyrkan skall betala lokalt och regionalt beslutad kyrkoavgift.
När det gäller avgiftens utformning är det närmast en självklarhet
att den även efter relationsändringen skall tas ut efter bärkraft. RSV
kommer att föreslå en särskild lag om avgift till registrerat trossamfund
i vilken förfaranderegler för uppbördshjälpen kommer att finnas. Som
en förutsättning för uppbördshjälp föreskrivs i den lagen att avgift som
uppbärs med skatteförvaltningens hjälp skall beräknas på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten enligt 50 § kommunalskattelagen
(1928:370). Detta innebär att avgiften fullt ut kommer att behandlas
som en skatt. Mot denna bakgrund anser vi att det saknas anledning
meddela föreskrifter om avgiftens utformning i lagen om Svenska
kyrkan. Svenska kyrkan får i stället själv besluta om utformningen i
den inomkyrkliga regleringen. Det är sedan församlingarnas och stiftens
sak att bestämma storleken på avgiften.
I princippropositionen noterade regeringen att den kyrkliga
uppbördens benämning hade blivit en symbolfråga under arbetet med
ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1995/96:80
s. 28 f.). Vidare uttalade regeringen:
Stor enighet råder dock om att efter en relationsändring uppbörden
statsrättsligt är en obligatorisk kyrkoavgift och att detta klart bör komma
till uttryck i den blivande lagen. Denna utgångspunkt för lagstiftningen
är inte lätt att förena med önskemålet att kalla avgiften för
kyrkoskatt utan att det uppstår oklarheter om uppbördens karaktär.
Detta är inte bara en terminologisk fråga utan också ett spörsmål av
praktisk betydelse i olika avseenden.
En ordning som innebär att uppbörden i lagen karaktäriseras
som avgift men betecknas som skatt är både från principiella och
praktiska utgångspunkter inte tillfredsställande. Missförstånd beträffande
innebörden av uppbörden och felaktigheter vid hanteringen av
denna kan givetvis uppstå med en dualism av detta slag. Riskerna för
detta skall emellertid inte överdrivas och frågan har av kyrkomötet ansetts
betydelsefull för Svenska kyrkans identitet efter relationsändringen.
I sammanhanget bör det också påpekas att den benämndes avgift i
1930 års lag om församlingsstyrelse. Först i 1961 års lag om församlingsstyrelse
kom beteckningen skatt ("församlingsskatt") att användas.