sou 1997 41 - Regeringen

138 Barns rätt att komma till tals n är ... SOU 1997:41
7.2 Överväganden
Vi föreslår
– att trossamfunden som huvudregel, självständigt skall reglera sina
medlemsregler,
– att undantag från denna huvudregel görs genom införande av en
vetorätt för barn som uppnått 12 års ålder vid inträde i och utträde
ur ett trossamfund,
– att barn som fyllt 12 år på eget initiativ skall kunna träda in i eller
träda ut ur ett trossamfund, om vårdnadshavaren samtycker till det,
och
– att samma regler skall gälla för alla trossamfund.
I likhet med vad departementschefen uttalade i 1951 års proposition
anser vi att trossamfundens medlemsregler som huvudregel bör regleras
självständigt av trossamfunden. Vi har ovan (avsnitt 6.2) behandlat ett
naturligt undantag från denna huvudregel, nämligen rättigheten att
kunna lämna ett trossamfund. Den fråga som nu aktualiserats är om det
finns anledning att göra ett särskilt undantag från huvudregeln också
när det gäller barns medlemskap i trossamfund.
Utgångspunkten i svensk rätt är att barnets vårdnadshavare har rätt
och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga
förhållanden till dess att barnet blir myndigt, dvs. fyller 18 år (FB 6
kap 11 §). Visserligen skall barnets vårdnadshavare ta allt större
hänsyn till barnets synpunkter och önskemål i takt med barnets
stigande ålder. Det kan emellertid vara svårt för barnet att hävda den
rätt till religionsfrihet som följer av FN:s konvention om barnets rättigheter,
om det inte finns särskilt lagstöd för det; särskilt som andra
konventioner till vilka Sverige anslutit sig, bl.a. Europakonventionen,
ger vid handen att barnets vårdnadshavare har rätt att uppfostra sina
barn i överensstämmelse med deras egen religiösa övertygelse. Mot
denna bakgrund anser vi att barns rätt till religionsfrihet bör komma till
uttryck i lagen om trossamfund. I likställighetens namn bör en sådan
bestämmelse vara tillämplig i förhållande till alla trossamfund.
Frågan kan regleras på i princip tre olika sätt. För det första kan det
ske på så sätt att det skapas en religiös myndighetsålder som är lägre
än den allmänna myndighetsåldern. En sådan religiös myndighetsålder
kan exempelvis bestämmas till 15 år, dvs. den ålder då barn enligt
Åldersgränsutredningen bör behandlas som självständiga individer med