sou 1997 41 - Regeringen

76 Bakgrund SOU 1997:41
kyrkliga egendomen, varvid förutsattes att kyrkan även i fortsättningen
skulle vara en öppen folkkyrka.
Vid remissbehandlingen av betänkandet visade det sig att en stark
församlingsopinion motsatte sig förslagen. Eftersom det inte heller gick
att nå en bred partipolitisk enighet kring förslagen, meddelade regeringen
på våren 1973 att den inte avsåg att föreslå några större förändringar
beträffande Svenska kyrkan.
Stat–kyrka överläggningarna
Efter 1973 års regeringsbeslut tillsattes inom Svenska kyrkan en arbetsgrupp,
som skulle arbeta fram förslag till reformer avseende Svenska
kyrkans organisation och arbetsformer. Till grund för arbetet låg 1968
års allmänna kyrkomötes reformprogram. Detta reformprogram, som
var tänkt att genomföras med bibehållet samband med staten, syftade
till att starkare markera den enskilde medborgarens religionsfrihet men
samtidigt låta Svenska kyrkans frihet som trossamfund komma till
tydligare uttryck, främst genom att kyrkan utrustades med egna
beslutande och verkställande organ på riksplanet.
På våren 1975 tillsattes en statlig arbetsgrupp för stat–kyrkafrågan.
Den skulle inleda överläggningar med den kyrkliga arbetsgruppen.
Syftet med överläggningarna var att nå samlande praktiska lösningar
som kunde accepteras av såväl deltagarna i överläggningarna som dem
som deltagarna företrädde. Lösningarna skulle sökas genom utarbetande
av konkreta förslag.
De båda arbetsgrupperna lade år 1978 fram sitt betänkande, Stat –
kyrka – Ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan (SOU
1978:1). I betänkandet föreslogs bl.a. att begravningsverksamheten
skulle föras över till de borgerliga kommunerna men att församlingar
och kyrkliga samfälligheter skulle få lagfäst rätt att mot ersättning förvalta
sina nuvarande begravningsplatser, att Svenska kyrkans beskattningsrätt
skulle upphöra, att staten skulle erbjuda uppbördshjälp samt
att visst ekonomiskt stöd skulle utgå från staten. – När det gäller organisationsfrågan
utgick arbetsgrupperna från att verksamheten på församlingsplanet
i huvudsak oförändrad skulle föras över till en inomkyrklig
reglering. På stiftsplanet var utgångspunkten att en integrering
skulle ske av befintliga funktioner; stiftstinget skulle omdanas och få
i princip samma befogenheter som församlingens fullmäktige. På riksplanet
skulle det däremot bli frågan om att bygga upp en helt ny
organisation. Bl.a. ansågs det nödvändigt med ett representativt organ,