sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
sou 1997 41 - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
64 Bakgrund SOU <strong>1997</strong>:<strong>41</strong><br />
I formellt hänseende gjordes ingen skillnad mellan kyrkliga och<br />
andra ärenden, vare sig hos konungen (regeringen) eller i riksdagen. Såväl<br />
civil- och kriminallag som kyrkolag stiftades gemensamt av konung<br />
och riksdag. Prästeståndets inflytande var dock stort när det gällde<br />
lagstiftning på det kyrkliga området. Den största anledningen till detta<br />
var givetvis den större sakkunskap som ståndet besatt på området. I<br />
fråga om privilegielagstiftning kunde prästeståndet dessutom alltjämt<br />
förhindra för kyrkan och ståndet ogynnsamma förändringar, eftersom<br />
enighet alltjämt krävdes för att privilegierna skulle kunna ändras.<br />
När det gäller den fortsatta utvecklingen av förhållandet mellan kyrka<br />
och stat var det framför allt tre faktorer som under återstoden av<br />
1800-talet påverkade skeendet, nämligen den utvidgade religionsfriheten,<br />
skiljandet mellan kyrklig och borgerlig kommun samt tillkomsten<br />
av ett allmänt kyrkomöte.<br />
Religionsfriheten<br />
Bestämmelsen om rätt till fri religionsutövning medförde inte någon<br />
omedelbar förändring av den äldre religionslagstiftningen, trots att uppfattningen<br />
om religionsfrihet hos de styrande vid denna tid var färgad<br />
av liberala strömningar. Ett i slutet av 1820-talet framlagt förslag till<br />
ny kyrkolag, i vilket bl.a. föreslogs rätt att utträda ur kyrkan samt rätt<br />
för s.k. dissenters att bilda egna samfund, föranledde inte någon lagstiftning.<br />
I stället utvecklade sig rättstillämpning och lagstiftning under<br />
1840-talet och större delen av 1850-talet i motsatt riktning. Konventikelplakatet,<br />
som formellt inte upphävts, åberopades för ingripanden<br />
i en del fall mot sammankomster av väckelsekaraktär m.m.<br />
Det meddelades domar i vilka avfall till katolicismen och även baptismen<br />
bestraffades med landsförvisning. Det dröjde ända till år 1858<br />
innan konventikelplakatet upphävdes och först år 1860 avskaffades<br />
straffet för avfall från den rena evangeliska läran genom en förordning<br />
angående främmande trosbekännare och deras religionsövning.<br />
Genom sistnämnda förordning blev det möjligt att lämna Svenska<br />
kyrkan och övergå till annat religionssamfund. Utträdet skulle ske<br />
genom anmälan hos församlingens kyrkoherde, dock först sedan den<br />
som önskade utträda hade förmanats av sin själasörjare och mottagit<br />
en varning från domkapitlet. Ingen skulle emellertid anses skild från<br />
kyrkan förrän han upptagits i ett annat, av kungen tillåtet, kristet samfund.<br />
Främmande trosbekännare fick endast bilda församling med<br />
kungens tillstånd och det var bara i behörig ordning tillåtna trossam-
Change language