sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Barns rätt att komma till tals n är ... 139
egna intressen. För det andra kan det ske genom att barn tillerkänns
vetorätt i likhet med vad som i dag gäller beträffande
kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. Åldersgränsen kan t.ex. bestämmas
till 15 år i enlighet med vad som gäller för Svenska kyrkan
eller till 12 år såsom Åldersgränsutredningen föreslagit. För det tredje
kan en sådan bestämmelse utformas som en allmän föreskrift som
innebär att trossamfunden skall ta hänsyn till, eller verka för, barns rätt
till religionsfrihet.
En lösning där en särskild religiös myndighetsålder införs, som
skiljer sig från den allmänna myndighetsåldern, skulle emellertid komma
att stå i strid med såväl regleringen i föräldrabalken som Sveriges
internationella åtaganden. Enligt vår uppfattning är denna lösning
därför inte lämplig. Inte heller det tredje alternativet – en allmänt
formulerat föreskrift för trossamfunden att verka för barns rätt till
religionsfrihet – framstår som särskilt välbetänkt. Visserligen är vi
övertygade om att en sådan bestämmelse lojalt skulle följas av en
mycket stor majoritet av trossamfunden. En sådan bestämmelse skulle
dock vara riktad till trossamfunden och inte till barnets vårdnadshavare.
Det skulle därför inte finnas någon garanti för att barnets rättigheter
blev respekterade på det sätt som FN:s konvention om barnets
rättigheter föreskriver.
Det anförda leder oss till slutsatsen att barnets rätt till religionsfrihet
bör skyddas genom en regel som tillerkänner barnet vetorätt vid inträde
i och utträde ur ett trossamfund. Med hänsyn till de åldersgränser som
gäller på andra områden och med beaktande av vad
Åldersgränsutredningen funnit beträffande barns mognad vid olika åldrar,
anser vi att åldersgränsen för vetorätt bör bestämmas till 12 år. En
specialregel som inför vetorätt för barn som fyllt 12 år medför ingen
ändring i övrigt av regleringen i föräldrabalken. Detta innebär att det
liksom för närvarande skall tas allt större hänsyn till barnets synpunkter
och önskemål i takt med barnets stigande ålder.
För att ytterligare inskärpa respekten för barnets rätt till religionsfrihet,
anser vi att den ovan beskrivna regeln bör kombineras med en
föreskrift som ger barnet rätt att ta initiativ i frågan om samfundstillhörighet.
En förutsättning för att barnet skall få till stånd en ändring av
sin samfundstillhörighet måste dock vara att vårdnadshavaren samtycker
till det. Åldersgränsen för en sådan initiativrätt bör överensstämma
med åldersgränsen för vetorätt.