sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Barns rätt att komma till tals n är ... 135
år. Vid vilken ålder är det då tänkbart att detta inflytande har en mer
avgörande betydelse?
I fråga om barns rätt att komma till tals hos myndigheter och
domstolar på det sätt som förutsätts i FN:s konvention om barnets
rättigheter, innehåller svensk lagstiftning ett flertal regler. I fråga om
adoptionsärenden gäller som huvudregel att den som fyllt 12 år inte får
adopteras utan eget samtycke (FB 4 kap. 5 §). Vid mål om vårdnad
eller umgänge skall rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande
av barnets ålder och mognad (FB 6 kap. 10 d § och 15 §). I
förarbetena till sistnämnda bestämmelser framhålls att detta betyder att
det normalt skall fästas mer avseende vid de större barnens inställning
än vid de mindres (prop. 1994/95:224 s. 53). Vidare uttalas att det
enligt regeringens mening inte är lämpligt att ange bestämt hur
gammalt ett barn bör vara för att det skall vara meningsfullt att ta reda
på dess inställning (a.a. s. 35). Verkställighet av en dom angående
vårdnad eller umgänge får som huvudregel inte ske mot barnets vilja
om barnet har fyllt 12 år (FB 21 kap. 5 §). Även i ärenden enligt
namnlagen (1982:670) gäller som huvudregel att samtycke fordras från
det att barnet fyllt 12 år (48 §). Enligt lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap krävs samtycke till medborgarskapsförvärvet från den
som fyllt 15 år (2 a §).
I detta sammanhang bör den ovan nämnda Åldersgränsutredningens
arbete uppmärksammas. I betänkandet "BEVAKAD ÖVERGÅNG –
Åldersgränser för unga upp till 30 år" (SOU 1996:111), ansåg sig
utredningen kunna konstatera att forskningen avseende ålder och
mognad ger stöd för ett mindre differentierat system av åldersgränser
än vad som gäller för närvarande (s. 26). Utredningen menade att
reglerna skulle vinna i konsekvens, tydlighet och enkelhet om bestämmelserna
fixerades till några få, strategiska åldrar. – Som en
huvudprincip kunde dessa åldersgränser bestämmas till 12, 15, 18 och
21 år. När det gäller mognaden i olika åldrar sammanfattade utredningen
(s. 320 f.) sin undersökning på följande sätt:
12 år
Barn har i 12-årsåldern nått en sådan grad av mognad att de börjar
förena egenintresse med andra intressen och utvecklar sociala
kompetenser. Frigörelsen från föräldrar tar sin början och barnet
upptäcker sig självt.
Det är därför rimligt att låta barn i den här åldern, inte bara i
större utsträckning än tidigare, komma till tals när det gäller frågor om
dess person utan också få ett mer bestämt inflytande i sådana frågor.