sou 1997 41 - Regeringen

SOU 1997:41 Offentlighet och sekretess 215
inrättas ett särskilt kyrkligt organ med erforderlig juridisk kompetens.
Med en målsättningsparagraf om offentlighet för kyrkans handlingar i
lagen om Svenska kyrkan torde följa ett behov av att i lagen ange de
förutsättningar som skall gälla för att begränsningar av offentligheten
skall få ske. Vidare kan det då finnas anledning att meddela föreskrifter
om rätt att överklaga negativa beslut och att det skall inrättas
ett särskilt organ för att pröva sådana överklaganden samt om hur
arkiven skall hanteras. I övrigt skulle regleringen i Svenska kyrkans
stadgar i princip bli densamma som utan målsättningsparagrafen. En
förutsättning för att välja alternativet med en inomkyrkligt reglerad
insyn, med eller utan målsättningsparagraf, är att det ur statlig
synvinkel bedöms att den kyrkliga verksamheten inte har ett så stort
allmänintresse att staten behöver ha kontroll på och möjlighet att påverka
hur insynen fungerar.
Ett tredje alternativ är att låta offentlighetsprincipen gälla inom de
områden där intresset av insyn från statlig utgångspunkt är störst, dvs.
på de områden där Svenska kyrkan ålagts uppgifter som tillgodoser
allmänna samhälleliga intressen, medan det i övrigt blir fråga om en
inomkyrkligt reglerad offentlighetsprincip på det ena eller andra sättet.
Med hänsyn till de målsättningar som bär upp reformen, dvs att
Svenska kyrkan själv skall få reglera sina angelägenheter i största
möjliga utsträckning och att skapa ökad likställighet mellan olika trossamfund,
framstår det som principiellt felaktigt att låta offentlighetsprincipen
gälla fullt ut i Svenska kyrkans verksamhet. Emellertid framstår
det inte heller som riktigt att låta kyrkan själv helt reglera frågan
om insyn med hänsyn till de viktiga samhällsuppgifter som Svenska
kyrkan skall fullgöra efter relationsändringen. Mot denna bakgrund
anser vi att det är det tredje alternativet som skall väljas.
De områden där det statliga intresset är störst och som enligt vår
uppfattning bör omfattas av offentlighetsprincipen är begravningsverksamheten
och vården av kulturhistoriskt värdefull egendom. Beträffande
sistnämnda område är det framför allt med avseende på den
statliga ersättning som föreslås i betänkandet Den kulturhistoriskt
värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven (SOU 1997:43)
som insynsbehovet gör sig gällande. När det gäller den vård som sker
i enlighet med kulturminneslagen (1988:950) men utan statlig
ersättning, saknas det bärande skäl att behandla fastighetsägarna inom
Svenska kyrkan annorlunda än andra fastighetsägare vars fastigheter
omfattas av lagen. På de nu utpekade områdena bör alltså offentlighetsprincipen
tillämpas. I övrigt blir det fråga om en inomkyrkligt
reglerad offentlighetsprincip.