Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 127
lingsavtal). 522 Ju mer avtalet förutsätter samverkan, långvarighet eller personlig karak-
tär desto strängare framträder skyldigheterna enligt lojalitetsprincipen. 523
Inom arbetsrätten efterföljs förutom arbetsrättsliga principer allmänna avtalsrättsliga
principer, såsom lojalitetsprincipen. 524 I förarbetena till arbetsavtalslagen har man i
tiden fäst uppmärksamhet vid, att den avtalsrättsliga lojalitetsprincipen är av stor be-
tydelse vid arbetsavtalsförhållanden. I arbetsavtalslagkommitténs betänkande konsta-
terades, att vid uppfyllandet av avtal bör särskild uppmärksamhet fästas vid förutom
egen fördel även vid den andra avtalspartens fördel. 525 I avtalsförhållanden bör man
vid behov skrida till aktiva åtgärder för att trygga avtalspartens intressen. 526 Lojali-
tetsprincipen gäller i arbetsavtalsförhållanden båda parter, det vill säga arbetsgivare
och arbetstagare. 527 Arbetsgivaren bör när han använder direktionsmakt också beakta
arbetstagarens intressen och inte bara sina egna. 528 Lojalitetsprincipen kan förverkli-
gas genom att till exempel höra den andra parten eller genom förhandlingar. 529 Ar-
betstagarens lojalitetsskyldighet benämns även trohetsplikt. Arbetstagaren bör vara
lojal mot sin arbetsgivare. Arbetstagarens trohetsplikt har motiverats med att arbetsta-
garen bör beakta sin arbetsgivares intressen. 530 Högsta domstolen har i flera avgöran-
den hänvisat till principer enligt arbetstagarens lojalitetsskyldighet. 531
Om lojalitetsprincipen i skatterätten har Ossa 532 bl.a. anfört att lojalitetsprincipen inte
förekom tidigare i skatterättslig litteratur, men begreppet är för den skull inte främ-
mande i skatterätten. Man kan finna situationer, då parterna bör beakta varandras för-
måner. Ossa granskar hur till lojalitetsprincipen hänför sig rättssäkerhet och den skatt-
skyldigas rätt att bli informerad, hjälpt och hörd samt godtrosskydd i förskottsbeskatt-
ningen. Skattemyndigheterna kan bli bundna av egen tidigare praxis på så sätt, att de
522 Se Halila & Hemmo 1996: 11–12, 158 och 280, Kohonen 1997: 128, Tolonen 2001: 88, Vuorijoki
2001: 1182 och 1187–1188 och Ämmälä 1994: 18–19 och 28–39.
523 Se Mähönen 2001: 115 och Tieva 2006: 247.
524 Se Bruun & von Koskull 2004: 30.
525 KM 1969/A 25: 31, 45 och 47, enligt vilket i avtalsrätten gäller som allmän princip att vardera avtalsparten
också i sin verksamhet bör beakta de intressen som den andra parten är berättigad till. Se
dessutom Karhi & Hietala 1997: 60 och Ämmälä 1994: 18 och 44.
526 Se Kallio 1977: 194.
527 Se Koskinen 1994: 82.
528 Se Kairinen 2006: 95.
529 Se Kairinen 2006: 95, Kairinen, Hietala, Nyberg & Ojanen 1994: 131 och Ämmälä 1994: 44.
530 Se Bruun & von Koskull 2004: 51 och Mähönen 2001: 120.
531 Se HD 1984 II 7, HD 1986 II 110, HD 1995: 47 och HD 1997: 90. Se Bruun & von Koskull 2004:
97 och 101 samt Mähönen 2001: 120.
532 Se Ossa 1994: 129–145.