Ladda ner - Vaasan yliopisto

44
ACTA WASAENSIA
son ifall av att förmågan att arbeta ses som gåvor av naturen. 144 Till exempel Rawls 145
menar att hurudan en persons karaktär är, är ju starkt beroende av hur lyckliga famil-
je- och sociala omständigheter han lever i och följaktligen vore det moraliskt godtyck-
ligt av honom att kräva förtjänst endast med dessa omständigheter som grund. Eme-
dan dessa argument kan användas för att betona upphovsmannens rätt till själv-
ägande, beaktar de dock inte att hans rätt samtidigt begränsar andras rätt att agera fritt
och använda sina resurser. Enligt Paasto 146 behöver till exempel inte styrkan i ägande-
rätten innebära att ägaren inte skulle behöva ge avkall på sina rättigheter, utan snarare
att ägaren från den utgångspunkten sett får skydd mot andras intrång.
När man således argumenterar för att det faktum att vi äger oss själva också skulle
utgöra grunden för upphovsrätten eftersom de verk vi skapar är resultat av vårt arbete,
kunde det också betyda att vi själva skall uppfattas som resultat av vårt arbete, vilket
är ett ifrågasättbart argument. Om dock de kognitiva och medvetna val vi gör inklude-
ras i definitionen av det arbete vi gör, kan man hävda att vi själva är produkter av vårt
arbete, till exempel genom de sätt vi väljer att leva vårt liv på.
Det kan också noteras att idén att individer har en naturrättighet att erhålla det resultat
som deras arbete inbringar för personligt utnyttjande inte nödvändigtvis innebär att
individer skulle ha en exklusiv rättighet att erhålla förtjänsten av sitt arbete på mark-
naden, en idé som förövrigt inte undantagslöst kan omfattas av naturrättsargument. 147
Ett berättigande av upphovsrätt som baserar sig på naturrättsliga argument hävdas ofta
resultera i en annan uppfattning om upphovsrätten än ett argument för berättigande
som baserar sig på upphovsrätten som ett incitament. 148 Ett berättigande av upphovs-
rätt med naturrättsliga argument hävdas resultera i ett starkare och längre skydd för
upphovsmännen då den typ av egendom som omfattas av naturrättsliga argument of-
tast uppfattas som evig.
144 Se Epstein 2004: 4–7.
145 Se Rawls 1971: 310
146 Se Paasto 2004: 1308–1309.
147 Se t.ex. Riis 1996: 39–41.
148 Se Bently & Sherman 2001: 33 och även de utilitaristiska argumenten i punkt 2.2.1.3. nedan.