Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 235
kränker deras respekträtt genom att framföra en äldre och sämre version av verket,
vilket kan medföra att man försämrar upphovsmannens rykte. 1063
Hämtande, integrerande länkar används också vid citat. 1064 Förutsättningen är här, lik-
som vid traditionella citat, att det sker i överensstämmelse med god sed och i den om-
fattning som motiveras av ändamålet, 22 § URL. Även stadgandet enligt 23 § URL
om artiklar i religiösa, politiska och ekonomiska dagsfrågor samt stadgandena om
bildcitat enligt 25 § 1 mom. URL jämte 25 § 2 mom. URL om återgivning av konst-
verk av underordnad betydelse bör beaktas i samband med länkar. 1065 Enligt 23 § 2
mom. URL skall upphovsmannens namn och källan alltid anges. Namnangivelserätten
enligt 11 § 2 mom. URL bör beaktas vid 25 § 1 mom. och 2 mom. URL. Bestämmel-
serna omfattar även användning i digital form. 1066 Användning av citaträtten enligt 22
§ URL är inte begränsad till verkskategori eller teknik, varför differenta tekniska möj-
ligheter och nätmiljöer kan komma ifråga. 1067 Man har ifrågasatt huruvida de ideella
rättigheterna skyddas i tillräcklig mån vid digital citering. 1068 Man kan anföra exempel
på försummelser av angivelserätten, såsom att låta det förbli oklart vem som är upp-
hovsman, varifrån det citerade härstammar, mer eller mindre avsiktligt, till exempel
borde det inte förutsättas någon ytterligare aktivitet av användaren för att han skall få
reda på var det citerade har sitt ursprung. Namnangivelse bör ske i enlighet med god
sed på varje exemplar av verket då det framställs eller görs tillgängligt för allmänhe-
ten. 1069
Det är inte i enlighet enligt med god sed att till exempel med hjälp av en hämtande
länk; I) Att citera i den omfattning som överskrider vad som motiveras ändamålet.
Omfattningen av citat har reglerats i upphovsrättslagen genom uttrycket i den omfatt-
ning som motiveras av ändamålet. En allmän princip vid avgörandet om omfattningen
1063 Se Siitonen 2002: 62 och Sorvari 2005: 251. Se även bl.a. Collins 2001: 103–112, där det i vissa
common law–system förekommande fair comment behandlas. Det som det i huvudsak handlar om är att
utgivare har rätt att i yttranden, slutledningar, inlägg, konklusioner, kritik, uppskattningar, anmärkningar
eller observationer kommentera förhållanden som berör det som a) ligger i allmänt intresse och b)
baserar sig på verkligt och sant fakta som kommer explicit eller implicit fram i det material som kommenteras,
under den förutsättningen att kommentaren är rättvis (fair). Det är i slutändan rättspraxis som
avgör vad som är en fair comment i det specifika fallet.
1064 Se Siitonen 2002: 64, Sorvari 2005: 254 och Kontkanen 2006: 142.
1065 Se Siitonen 2002: 64 och Sorvari 2005: 254. Se RP 28/2004: 35, 36 och 37
1066 Se RP 28/2004: 37. Se Ojala 1998: 186.
1067 Se Herler, B. 2001: 292, Sorvari 2005: 254, Koivumaa 2004: 45 och Kontkanen 2006: 141–142.
1068 Se Ojala 1998: 186 och Kontkanen 2006: 142.
1069 Se Haarmann 1999: 103.