Ladda ner - Vaasan yliopisto

144
ACTA WASAENSIA
Till exempel i rättsfallet i Helsingfors tingsrätt 6.11.2003, nr 31488, där fallet gällde att Finlands
evangelisk-lutherska kyrka i sin Kyrkohandbok I–II och i Gudstjänstboken använt författaren Tua
Forsströms verk Syndabekännelse på ett sätt som kränkte hennes respekträtt. Finlands evangelisk-
lutherska kyrka dömdes att erlägga en skälig ersättning för den ideella skada som åsamkats författaren
Forsström. Särskilt klandervärt ansåg tingsrätten det vara att Forsström inte erbjudits möjligheten att
dra bort sitt verk innan ändringarna i böckerna gjordes eftersom hon uttryckligen förbjudit några änd-
ringar i sitt verk. 606 Efter förlikning i fallet då kyrkostyrelsen överklagat domen till hovrätten var en
makulering av gudstjänstboken inte längre aktuell 607.
Finlands ev.lutherska kyrka hade inte tagit hänsyn till upphovsmannen Tua Fors-
ströms önskan om respekt för hennes originella verk, som är resultat av hennes själv-
ständigt skapade insats. Enligt 28 § må om ej annat avtalats, den, till vilken upphovs-
rätten överlåtits icke ändra verket. Upphovsmannen har å ena sidan rätt att själv ändra
verket, den positiva befogenheten, å andra sidan rätt att förbjuda envar annan att göra
ändringar däri, den negativa befogenheten. Upphovsmannen bestämmer inte enbart
om verket skall utges eller inte, han bestämmer i vilken skepnad det skall utges. 608
Om frågan gäller smärre språkliga förändringar till exempel ändring av rättsskrivning
må man tillåta förändringar.
Man följde inte lojalitetsprincipen, dvs. tanken att inte ensidigt driva sina egna intres-
sen utan att iaktta motpartens behov, då man gjorde ändringar i verken och man beak-
tade inte upphovsmannens intressen att få sina verk offentliggjorda och utgivna i den
form som hon skapat dem. Informationsplikten i form av att upphovsmannen gett tyd-
lig information om hur hon önskade att hennes verk skulle tillgängliggöras hade full-
gjorts från hennes sida. Fråga var även om att man inte visade hänsyn gentemot mot-
parten och försummade omsorgsskyldigheten om parts verk, m.a.o. hade Finlands ev.
lutherska kyrka inte handlat på ett rättmätigt eller lojalt sätt då den nonchalerade hen-
nes anmodan, handlingen präglade brist på förtroende och försummelse av omsorgs-
plikt. 609 Finlands ev.lutherska kyrka agerade i sitt handlande med ändringarna av de
skyddade verken på ett opålitligt sätt genom sitt sätt att utnyttja verken för egen nytta.
För upphovsmannen innebar kränkningarna personligt obehag och olägenhet.
606
Se Helsingfors tingsrätt 6.11.2003, Nr 31488,”Evangelisk–lutherska kyrkan”.
607
Se Kankkonen 2006: 6.
608
Se Saxén 1955: 159 och Castrén 1999a: 600.
609
Se Ämmälä 1994: 22–23 och Kohonen 1997: 133.