Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 193
kränkande för upphovsmannens ideella intressen. Huruvida ett ingrepp är kränkande
anses få läggas vid det värde verket äger ur konstnärlig synvinkel, likaså betonas syf-
tet med åtgärden. 853
Intrång i sådana exemplar av verket, som görs tillgängliga för allmänheten och som
kränker hans litterära eller konstnärliga anseende och egenart, dvs. i ett för verket
främmande sammanhang, kan belysas med hur upphovsmannen har rätt att motsätta
sig förfaranden med verket, som är till men för hans ideella intressen i enlighet med
Brysselkonferensen 854 . I förarbetena till konferensen framhölls att verket, utan att det
stympas eller ändras, kan sättas i en miljö, som upphovsmannen inte finner önskvärd,
eller återges för allmänheten i ett sådant sammanhang som framkallar löje eller anstöt
eller eljest är kränkande för upphovsmannens ideella intressen. T.ex. en programmera-
re av öppen källkod, som värderar dessa system kan känna sig kränkt av att hans pro-
gram ändras på så sätt, att de kan användas tillsammans med slutna källkoder i dator-
program 855 .
Såsom även exempelvis i fallet ”Nyfiken Gul”, Stockholms rådhusrätt 16.11.1970
gjordes en uppdelning mellan upphovsmannens anseende och egenart och en liberal
syn kom till uttryck gentemot upphovsmannen. I en filmsekvens avbildades en intim
scen mellan två ungdomar i ett träd samtidigt som en andlig sång spelades. Att i detta
sammanhang spela upp den andliga sången ansågs kränkande för kompositörens
egenart, men inte för hans anseende. Det var således här sammanhanget som ansågs
kränkande. Rådhusrätten framhöll att frågan endast gällde huruvida ”hans skaparlynne
på den religiösa sångens område, blivit kränkt”. Man kan hävda att det musikaliska
verkets placering i sammanhanget var skrattretande, löjeväckande. Motparten hävdade
att filmens helhetsverkan lämnats utan avseende kan förklaras av graden av kränk-
ning. Rådhusrätttens ståndpunkt visavi den objektiva bedömningen kommer till synes
då man ansåg att det saknades orsak att inte sätta tilltro till upphovsmannens egen ut-
saga, att han blivit kränkt, emedan kränkningen inte kunde anses så obetydlig, att den
vid en objektiv bedömning kunde lämnas obeaktad. 856
853
Se SOU 1956: 25: 124–125 och Bergström 1994: 50.
854
Se BK och Brysselkonferensen art. 6 bis samt SOU 1956: 25: 126 och Sorvari 2005: 222 och 224.
855
Se Välimäki 2006: 35.
856
Se fallet ”Nyfiken Gul”, Stockholms rådhusrätt 16.11.1970. Se även Strömholm 1975: 328, Bernitz
et al 2005: 77 och Koktvedgaard & Levin 2003: 142.