Ladda ner - Vaasan yliopisto

66
ACTA WASAENSIA
hovsmannens ekonomiska intressen och ideella intressen länge varit aktuell. 244 Det
förekommer framförallt två olika divergerande teorier, den monistiska och den dualis-
tiska. 245
Den moderna dualistiska synen på upphovsrätten är rådande i det franska rättssyste-
met. 246 Enligt denna är upphovsrätten inte en enhetlig rätt, utan summan av två olika
divergerande rättigheter; en egendomsrätt och en personlighetsrätt. Från denna syn-
vinkel är det logiskt att reglera de ideella och de ekonomiska rättigheterna separat från
varandra emedan de uppfattas som rättsteoretiskt oberoende av varandra och ses ha
olika rättsliga konsekvenser. De ekonomiska rättigheterna kan till exempel överlåtas
och är tidsbegränsade medan de ideella rättigheterna inte kan överlåtas och är eviga.
Enligt Davies 247 innehar de ideella rättigheterna, åtminstone sedan en reform av lagen
1957, en primär position i den franska lagen eftersom man erkänt att de existerar obe-
roende av lagstiftarens intervention, dvs. upphovsmannens rätt till sitt verk uppkom-
mer och baserar sig i första hand utgående från den personliga och unika skapelseak-
ten.
Den monistiska synen på upphovsrätt är dominerande i det tyska rättssystemet. 248
Från en monistisk synvinkel är upphovsrätten en enhetlig rätt som omfattar både eko-
nomiska och ideella rättigheter. Upphovsrätten är till sin karaktär varken helt egen-
domsrätt eller personlighetsrätt, utan en syntes av dessa och har därmed en särskild
ställning i rättssystemet. Enligt den monistiska synen är till exempel en framgångsrik
återgivning och ett framgångsrikt framförande till allmänheten också till fördel för
upphovsmannens ideella intressen eftersom hans namn anges, han kan skapa sig ett
gott rykte och anseende och hans idéer sprids. Davis 249 anser att utvecklingen i Tysk-
land under 1900-talet tyder på en förstärkning av rättsskyddet för upphovsmännen ut-
gående från en naturrättsteoretisk bas. Dock var man under senare hälften av 1900-
talet tvungen att alltmer börja beakta balansen mellan allmänhetens, konsumenternas
intressen och upphovsmannens rättigheter.
244
Se bl.a. Dietz 1968: 105, Desbois 1978: 260 och Doutrelepont 1997b: 293-304.
245
Se Saxén 1955: 22–24.
246
Se t.ex. Desbois 1978: 260.
247
Se Davies 2002: 153–154, 171–172,
248
Se bl.a. Dietz 1968: 105 och Rosén 1989: 106–108.
249
Se Davies 2002: 183–185,