Ladda ner - Vaasan yliopisto

ACTA WASAENSIA 81
hovsrätt var av en personlig karaktär. Den syn som kom att bli den rådande var en
kompromiss enligt vilken upphovsrätten består av både ekonomiska och personliga
element som båda kräver särskilda regler.
Uppfattningen att ett litterärt eller konstnärligt verk är ett uttryck för upphovsmannens
personlighet och inte ett opersonligt, materiellt ting var den uppfattning som starkast
påverkade uppkomsten av skydd för de ideella rättigheterna. Användningen av be-
greppet moral, till exempel i det franska droit moral, engelska moral rights (och ock-
så finska moraaliset oikeudet), för att beteckna rättigheter som är anknutna till upp-
hovsmannens personlighet härrör sig från idén att upphovsmannen har enligt Kivimä-
ki 304 en uppgift som ”apostel inför allmänheten”. I Rom-versionen av Bernkonventio-
nen, där de ideella rättigheterna för första gången erkändes på internationell nivå,
hänvisades det till denna, mer eller mindre, moraliska skyldighet som upphovsmannen
ansågs ha.
2.6.2. Balans på marknaden
2.6.2.1. Brist
Det framläggs ofta som ett argument mot upphovsrättens existens att upphovsrättens
egentliga funktion är att skapa och upprätthålla brist på marknaden. 305 Enligt denna
syn baserar sig upphovsrättigheterna inte på en naturlig brist på marknaden utan på en
artificiell, självskapad brist. Upphovsrättssystemet begränsar därför utnyttjanden av
skyddade verk för att skapa en artificiell brist som skall leda till mer ersättning för
upphovsmännen eller rättsinnehavarna. Begränsningen av tillgången till upphovsrätts-
skyddad information i form av litterära och konstnärliga verk genom lag ses som ett
försök att imitera den marknadsprocess som styr fördelningen av materiella varor.
Denna process går dock inte nödvändigtvis att tillämpa på immateriella varor. Till ex-
empel i fall av att intellektuella verk ses som s.k. allmännyttigheter eller public goods,
kan de karaktäriseras som icke utsatta för rivalitet (dvs. möjligt för fler personer att
304 Se t.ex. Kivimäki 1966: 37–38.
305 Se t.ex. Seipel 2000: 10, Palmer 2002: 79 och Gilmore 2001: 4. Se också Lessig 2004b: 284–285
angående villkoren i den digitala miljön.