Ladda ner - Vaasan yliopisto

186
ACTA WASAENSIA
av den åsikten att utgivningen av artikeln gjorde intrång i upphovsmannens respekträtt i enlighet med 3
§ 2 momentet URL. Artikeln kränkte upphovsmannens litterära anseende och egenart, vilket inte är i
enlighet med principen om god sed som borde vara den rådande praxisen.
I fallet överskreds gränsen för vad som kan anses som god sed, eftersom artikeln både
bearbetades till en vulgär form och detta gjordes utan något medgivande av upphovs-
mannen ifråga. Gränserna för den konstnärliga friheten ansågs därmed ha överskridits,
fastän det existerar en sedvana inom området ifråga som ger större konstnärlig frihet
än vad som uttrycks i lagen. I Odelstingsproposisjonen exempelvis anses att vid be-
dömningen av om upphovsmannens egenart som konstnär eller vetenskapsman är
kränkt, bör det även värderas huruvida det ifrågavarande verkets litterära, vetenskap-
liga eller konstnärliga egenart kränkts 832 . Man kan också anse att det här uttryckligen
var frågan om ett angrepp mot verkets integritet som kränkte upphovsmannens känsla
för verket.
3.5.3. Subjektivt och objektivt synsätt
Enligt motiveringarna till den svenska upphovsrättslagen skall intrång i respekträtten
avgöras utgående från 1) upphovsmannens perspektiv, men alltid när det är möjligt
från ett 2) objektivt perspektiv. 833 Detta innebär bland annat att onödig känslighet för
och uppskattning av upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende, egenart
och karaktär skall undvikas. 834 Följaktligen är det inte upphovsmannens egen uppfatt-
ning som skall avgöra, huruvida hans karaktär och personlighet som uttrycks i verket
har kränkts. Enbart omfattande kränkningar av upphovsmannens anseende och egen-
art från ett objektivt perspektiv skall beaktas. 835 Enligt Haarmann är fråga om att initi-
alt används en objektiv måttstock och att man enligt förarbetena till upphovsrättslagen
skall även beakta upphovsmannens subjektiva syn på saken. 836
Men fråga vilken måttstock som skall användas då en bestämning görs för att konsta-
tera att en kränkning skett, leder till frågan om vem som skall avgöra vad som utgör
832
Se Ot.prp.nr. 26: 22.
833
Se SOU 1956:25: 121 och Koktvedgaard & Levin 2003: 71. Se även kapitel 2.5.
834
Se t.ex. Rosén 1989: 113.
835
Se SOU 1956:25: 123 och Strömholm 2002: 242–243. Se också Sijthoff Stray 1989: 69 och Sorvari
2005: 223.
836
Se KB 1953: 5: 49 och Haarmann 2005: 144.