Ladda ner - Vaasan yliopisto

202
ACTA WASAENSIA
Författaren Gunilla Bergström hade även yrkat på att, ifall inslaget skulle anses vara
ett självständigt verk, så skulle hennes respekträtt alltjämt ha blivit kränkt. Fråga var
om antingen en kränkande ändring av författarens verk eller ett återgivande av dem i
ett på angivet sätt kränkande sammanhang. 878 Hovrätten biföll inte heller detta yrkan-
de, eftersom den ansåg att satirer, parodier och travestier är tillåtna som självständiga
verk enligt 4 §, andra stycket URL. Högsta Domstolen följde hovrättens beslut.
Till satirers, parodiers och travestiers innersta karaktär hör ju att författaren till det
verk som är objekt för satiren, parodin eller travestin inte nödvändigtvis alltid roas av
satiren, parodin eller travestin. Trots att satiren i sin humoristiska form till sitt innehåll
disharmonierar med den eventuellt allvarliga förebilden i det äldre verket, har man i
gränsdragningen mellan satiren och en kränkande ändring lagt vikten vid bedömning-
en av frågan om ett nytt och självständigt verk. 879 Satiren, parodin och travestin har av
gammal hävd eller sedvana ansetts tillåtna och som Rosén påpekar utgör dessa inte
något ideellrättsligt intrång ifall de inte fungerar som en kränkande kontext för det
underliggande alltjämt iakttagbara verket. 880 I detta fall ansågs det vara frågan om ett
nytt och självständigt verk enligt 4 § 2 mom URL, vilket appellerar till de ekonomiska
rättigheterna. Om det däremot handlat om bearbetningar enligt 4 § 1 mom. URL, vil-
ket ofta är förekommande, där det nyskapade verket är beroende av originalverket,
kan verket tenderat bli en otillåten efterbildning. Nämnas kan att två av justitieråden i
HD var av skiljaktig mening angående motiveringen till beslutet. Majoriteten ansåg
att frågan om programinslaget är ett självständigt verk och frågan om en kränkning av
G. Bergströms litterära anseende eller egenart bör bedömas utgående från om pro-
graminslaget i sig kan anses utgöra en travesti eller parodi. Minoriteten ansåg att frå-
gorna bör bedömas med utgångspunkt från det utnyttjande av delar av verk som verk-
ligen skett i programinslaget. Dessa två justitieråd ansåg att programinslaget var en
bearbetning enligt 4 § 1 mom. 881 Fråga är om ett gränsfall, emedan högsta domstolen
har röstat om saken.
878 Se närmare Rosén 1993: 124–126, JT 3/2005: 714 och Ålund 1992: 102–106 om satirer, parodier
och travestier såsom bearbetningar enligt 4 § 1 mom. URL och såsom nya verk skapade i fri anslutning
till äldre verk i enlighet med 4 § 2 mom URL.
879 Se Kivimäki 1966: 41 och 47 samt Sorvari 2005: 223.
880 Se Rosén 1993: 122.
881 Se HD T 4739–04.